I'm sorry for the way I am.
Äntligen är serien över. Tack gud. Eller nåt. Jag behöver verkligen vila från alla jävla matcher, mitt självförtroende gällande att stå i mål är inte av den här världen, det är typ tjugo meter under ytan. Minst. Ska bli skönt att bara träna och slippa ta det på sån himla liv och död. På träning är det bara lite liv och död. Inte alls i samma propoptioner som på match. Är så trött på att alltid vara sur och arg. Men fick beröm av en av tränarna idag, han hade innan sagt åt mig att hålla huvet högt, även om jag släppt in mål. För om jag började visa med kroppsspråket att jag var förbannad och underlägsen skulle de andra bara få ännu mer självförtroende. Han tyckte jag hade lyckats med det efter matchen. Det tyckte iofs inte jag, och inte Amanda heller tydligen "Ja, jo, det märktes ju när du höll på att sparka ner hela jävla målet.." Öhm, hej jag är dålig förlorare, ja.
Och imorrn ska jag hem till Therese. Wiie. Vi ska titta på fotboll tillsammans, tro det eller ej ;D Ska bli jävligt kul faktiskt, länge sen vi träffades och umgicks, vi går ju mest på fotboll tillsammans :o Och jag har för mig att jag lovat henne en heldag i stan också, varför jag nu gjorde det..? =p Jag vet hur det brukar sluta, dom gånger vi ska shoppa.. Kommer ihåg när vi var i Solna centrum en gång för ganska många år sen. Vi var där i fem jävla timmar, tilläggas bör väl att det inte är så stort som det låter och på fem timmar hinner man gå igenom alla affärer ganska många gånger, allt vi köpte var varsin chokladboll. Nej, vi är sämst på det där med att köpa saker helt enkelt. Men det är sånna vi är, några måste ju vara det också :D
Fem dagar kvar. Sen är jag där. Och det är du och jag och vi kommer inte att ångra något. Så mycket kan gå så fel, samtidigt som allt kan gå så jävla rätt. Det här är våran chans och vi kommer ta den.