Ingen rubrik.

Som du kanske har förstått, jag är hos dig igen,
jag försvann ett tag på vägen, men jag saknar dina sinnen.
Det har varit tungt och grått, jag är frusen än.
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen.
Som kanske redan vet, jag är oslagbar.
Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder.
Du är sval sen blir du het, du har känslorna kvar.
Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer..
Du har dina mål, jag kan inte skingra dom, kan inte låta dom va.
Jag har mina ord. Som du sa..

Som du kanske redan hört, jag blir aldrig klar.
Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar.
Som du redan har berört, här är glimmande dagar.
Välsignade december stod för dörrn och livet längta.
Som du kanske redan sett, första snön kom inatt.
Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar atlanten.
Har du hittat rätt? Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?
Vi vinner ingenting, och vi får inte vänja oss för då är allting förstört.
Jag är hos dig igen, som du kanske redan hört..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback