I want something good to die for

Imorgon börjar jag trean. Dagen jag aldrig trodde skulle komma. Jag trodde jag skulle få leva i det där bra konstant, jag trodde aldrig jag skulle behöva börja sista året på gymnasiet. För på samma sätt som jag längtat till imorgon, ser jag fram emot det med fasa. Det är bara ett år och om vi har lika kul som vi hade i tvåan kommer det gå så jävla fort. Sen kommer jag inte få komma tillbaka dit något mer.. Om två terminer är det meningen att jag ska veta vad jag vill göra med mitt liv, det är meningen att jag ska ta hand om mig själv, jag kommer ha fyllt nitton år och jag kommer vara nästan vuxen. Jag ska ta beslut om att plugga vidare, flytta hemifrån, skaffa mig en seriös inkomst och om jag inte vill kommer jag aldrig mer vara tvungen att gå upp tidigt.. Det är läskigt när man tänker på det, det är ju det. Jag är inte redo för det här, jag har ingen lust att gå ut trean och aldrig mer få gå till en skola där man vet vad som förväntas av en och där man inte ens behöver göra det om man inte känner för det.

Imorgon blir vi äldst i skolan och jag har egentligen ingen lust. Ettorna vet inte vad de har framför sig, de vet inte vilken bra skola de valt, de vet inte att de hamnat på världens bästa ställe ännu. Jag avundas dem. Vem är på att börja om från ettan igen? :D Och ha Peter som mentor! Hahaha, jag undrar hur mycket han skrämt sin klass redan ^^,