I want something good to die for

Lars Winnerbäck på Annexet igår. Men det hände en hel del och ett tag var det osäkert ifall han verkligen skulle komma ut på scenen.. Han hade gömt sig så himla bra, och alla som letade efter honom med ficklampor fick leta länge. Men till slut hittade de honom, och tur var väl det! För det var en helt underbar konsert. Så himla mysigt, alla gungade i takt och sjöng med och Lasse var lika söt som vanligt. Åh han är så bra. Att han spelade ett par, från min sida, väldigt oväntade låtar gjorde konserten ännu bättre. Bland andra Du gamla fria nord, Jag är hos dig igen och Nånting större var några jag inte förväntat mig alls. Även en annorlunda version av Elden spelades. Trevligt värre :) Och trots att jag var så himla glad, steg tårarna i ögonen tre gånger under spelningen, under Jag är hos dig igen, Om du lämnade mig nu, Hjärter Dams sista sång och Tidvis. Det är så stört fint så det finns inte..

Självklart kan jag inte låta bli jämföra med kent. Men det är dumt, för det är två heeelt skilda spelningar. Kent och framför allt Jocke Berg äger scenen, han vet att han är störst och bäst och är inte rädd för att visa det. Lasse är lite mer förlägen och suger åt sig varje gång vi skriker/sjunger/klappar. Det känns som att han tycker att vi är för snälla mot honom. Även publiken är annorlunda. På kent var det kaos och svetten rann och alla hoppade som galningar och sjöng. Igår var det långt ifrån kaos, knappt något hoppande men dock ett mysigt gungande. Men inte sjöng vi sämre för det! <3


I just wanna tell you: You're fucking awesome!