Sömn
Jag tror jag börjar bli gammal.
När jag var liten hade jag en bestämd tid på vardagarna då jag skulle gå och lägga mig. Det hade mina föräldrar bestämt, och som liten unge hade man inte mycket att komma med där inte. Ändå försökte jag nästan varje kväll att få stanna uppe lite, lite längre. Tio minuter längre kändes som en seger. Hur trött jag än var. Jag minns särskilt torsdagar. Då började Rederiet klockan åtta. I vanliga fall skulle jag i säng halv nio, men eftersom Rederiet höll på i 45 minuter, fick jag vara vaken en kvart längre. Det tyckte jag om.
Jag kunde även få för mig att ungefär fem minuter innan sängdags sätta igång med något projekt, typ skura diskbänken jättenoggrant. Mån om att mina föräldrar skulle, antingen glömma att jag skulle gå och lägga mig, eller tycka jag var så duktig att de lät mig vara vaken längre. Jag städade alltså för att få vara vaken. Jag som hatade att städa.
Men nu är jag äldre. Jag vet bättre. För tillfället är jag så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig. Då har det gått för långt. Men jag får vara vaken hur länge jag vill. Eller hur kort jag vill. Igår gick jag till exempel och la mig klockan nio. Det är nog lite bättre att vara gammal i alla fall. Åtminstonde äldre. Äldre än förr.
(Frågan är bara var detta leder? Hur ska det sluta? Hur hanterar jag mitt gå-och-lägga-mig om tio år?)
När jag var liten hade jag en bestämd tid på vardagarna då jag skulle gå och lägga mig. Det hade mina föräldrar bestämt, och som liten unge hade man inte mycket att komma med där inte. Ändå försökte jag nästan varje kväll att få stanna uppe lite, lite längre. Tio minuter längre kändes som en seger. Hur trött jag än var. Jag minns särskilt torsdagar. Då började Rederiet klockan åtta. I vanliga fall skulle jag i säng halv nio, men eftersom Rederiet höll på i 45 minuter, fick jag vara vaken en kvart längre. Det tyckte jag om.
Jag kunde även få för mig att ungefär fem minuter innan sängdags sätta igång med något projekt, typ skura diskbänken jättenoggrant. Mån om att mina föräldrar skulle, antingen glömma att jag skulle gå och lägga mig, eller tycka jag var så duktig att de lät mig vara vaken längre. Jag städade alltså för att få vara vaken. Jag som hatade att städa.
Men nu är jag äldre. Jag vet bättre. För tillfället är jag så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig. Då har det gått för långt. Men jag får vara vaken hur länge jag vill. Eller hur kort jag vill. Igår gick jag till exempel och la mig klockan nio. Det är nog lite bättre att vara gammal i alla fall. Åtminstonde äldre. Äldre än förr.
(Frågan är bara var detta leder? Hur ska det sluta? Hur hanterar jag mitt gå-och-lägga-mig om tio år?)
Kommentarer
Trackback