I want something good to die for

Jag får flashbacks. Sitter och skriver i ett Worddokument. På engelska. Skillnaden är att det inte är någon lärare som ska betygsätta det. Det är värre än så. Det är några på en au pair agentur på Nya Zeeland som ska läsa det och bedöma om jag verkar tillräckligt vettig för att bli skickad dit. Och det är ju så svårt att få ner allt man tycker och känner och anser i ord. Och sen dessutom på engelska. Men jag har i alla fall börjat. Frågan är bara hur långt det får bli. Jag är i alla fall ganska bra på att få det att se snyggt ut. Rubriker, även om det kanske inte är så vanligt i ett personligt brev. Men då känns det mer okej om det blir långt. Den som läser får mer överblick.

Jag väntar på att klockan ska bli typ kvart i sju. Då ska jag åka och springa. Först fem kilometer, och sen lite backträning på det. Måste få tillbaka mina fotbollsmuskler. De behövs när jag är brevbärare. För nu orkar jag bara upp för hela uppförsbacken till kontoret (det är en jävla uppförsbacke kan jag meddela..) i början av veckan. Torsdag och fredag är mina lår så möra att jag är tvungen att leda cykeln delar av backen. Så nu när jag jobbar på Centralen den här veckan, ska jag hålla igång träningen så jag har ännu mer muskler nästa vecka!

Jag ser fram emot torsdag.