18:40
Det var väl klart att det var lite för bra för att vara sant. Jag mådde lite för bra för att inte få ett bakslag. Och här är vi sen i måndags. Igår och idag har varit nästan outhärdliga, ingen sömn, ingen matlust, hjärtklappning och ångest. Det var inte ett dugg jävla kul att jobba imorse. Mådde så sjukt dåligt, hade sån stark lust att bara lägga mig på golvet och försvinna, få bli omhändertagen och få vara ledsen igen. Men det gick inte. Så istället stod jag där med ont i magen och ett hjärta som slog alldeles för fort och med tankar som snurrade runt runt runt och jag kunde inte göra någonting åt det.
För det gör så jävla ont just nu. Jag kan inte annat än tänka tillbaka på hur det var för ett år sen, när det var min födelsedag och jag fyllde tjugoett istället för tjugotvå. Världens finaste middag hos världens finaste värdfamilj med tända ljus och kycklinggryta och världens godaste cheesecake med vit choklad till efterrätt. Långa samtal i sofforna, en brasa som brann, en knäpp värdpappa som skickar grattis-sms när jag sitter i soffan bredvid. En pojkvän som sov över vars armar jag fick krypa in i när vi blev trötta. Fyfan vad jag hatar det här. Det är så jävla jobbigt. Jag trodde jag kommit över honom, men jag har ju inte det. Inte för fem öre. Jag vet att jag måste, jag vet att jag borde, men just nu tänker jag tillåta mig själv att sakna honom och det vi hade. Vilja ha det tillbaka, vilja leva allt om från början. För det var så underbart fint, men det fick inget lyckligt slut. Nu sitter jag här på andra sidan jorden och lyssnar på Hoffmaestro - Got left, sången som han tyckte jag skulle lyssna på. Jag får ont i magen varje gång. För jag lämnade. Jag kommer aldrig komma över det. Jag kommer aldrig lära mig leva med att jag valde att lämna en person som älskade mig något så innerligt, den enda som någonsin älskat mig. Och jag åkte därifrån.
Den här födelsedagen har varit den sämsta någonsin. Allt gör ont. Så jävla ont.
du har så rätt, ibland måste man bara tillåta sig själv att sakna :)