I want something good to die for

Det värsta är när allt bara rinner ut i sanden. När man känner hur någon man älskar bara försvinner ut i ingenstans och det finns inte en chans att hejda det som händer, det finns inte en chans att förhindra att vänskapen snart bara är ett minne. Jag skulle hellre se att vi bråkade eller något, och sa att this is it, det är över nu, vi är inte vänner längre, vi klarar oss bättre utan varandra. Nu har jag inte pratat ordentligt med dig på jag vet inte hur länge.. Hela hösten? I början tänkte jag att det skulle gå över, men efter Göteborg har vi inte pratat mer än fem gånger kanske, och det har inte varit några längre diskussioner.. Det gör så ont, jag hatar det här. Jag vill ha dig kvar i mitt liv, du är så bra, du gör mig så glad. Men jag vill inte vara påträngande, jag vill itne säga det till dig, för jag vet att du klarar dig lika bra utan mig, som du klarar dig med mig. Men jag vill inte förlora dig som vän, och jag vill framförallt inte att det som hände i Göteborg ska vara anledningen till att vi inte kan prata med varandra på samma sätt som förut längre.. Möh. Jag vill bara ha dig tillbaka, jag vill att vi ska prata med varandra igen som för ett år sen, ååh vad det var bra då. Vi hade inte träffats ännu och jag gissar att det var typ vid den här tidpunkten som jag beställde mina biljetter och visste att vi skulle ses inom en månad. Så nervöst. Så bra det var. Så underbart roligt vi hade. Så sjukt bra människa du är. Så galet mycket jag saknar dig.