I want something good to die for

Okej, nu behöver jag hjälp med att brainstorma. Jag har ju lovat att jag skulle skaffa en bilddagbok efter min födelsedag, eftersom jag då skulle få en kamera. Det fick jag och jag har fotat och tänkt skaffa bilddagbok, men inte kommit på nåt bra namn. Eller, jo det har jag visst, men dom jag kommit på är upptagna.. Både Cesse, Keso och Gnutt är tagna =/ Och jag vill inte ha esok, det känns alldeles för fantasilöst. Så, fler förslag tack :D Ju snabbare ni kommer på nåt bra, ju snabbare får ni se bilder ^^,

Jag tycker att det är lördag idag. Det känns som det. I vilket fall som helst är det skönt att vi är lediga imorgon, trots att det är måndag. För jag hänger med i svängarna, faktiskt. Jag har koll på dagarna.

Igårkväll bar det av ut mot Kristineberg (Anna och Fesse, vi satt på det där berget vi pratade om att vi skulle gå till! YES, jag var där först!) och chillade lite med de som grillade, men ganska snart blev det kallt så vi gick upp till Sofias, Pontus och Calles lägenhet. Där chillade vi ännu mer och hade det jättetrevligt och bara umgicks. Tanken var ju att vi skulle gå ut, men eftersom folk inte komma överens om vart vi skulle gå, och för att det var ganska bekvämt och trevligt i lägenheten, var vi bara drygt fem stycken som till slut tog tunnelbanan in mot stan vid halv ett. Vi hamnade på en krog i Gamla stan där Anna och hennes vänner var :) Var där ett tag men åkte hem ganska snart. Tanken var att vi skulle käka nånstans men det blev inte så av någon anledning ^^,

Och klockan nio imorse vaknade jag klarvaken! Okej, det var väl kanske att ta i, men jag kunde inte somna om iallafall.. Kom upp kvart över tio och tvingade i mig några rostade mackor, sen bar det av mot Skytteholm för sånt där töntigt tidsfördriv nivet. Mina nya målvaktshandskar är så jävla sköna, men Jeppe tyckte det var en dålig idé om jag skulle ha dom i skolan =/ Han trodde inte jag skulle skriva så fint.. Matchen gick väl sådär och jag är orolig för att jag knappt är arg efter en förlust längre. Jag bryr mig liksom inte längre och det känns inte bra.. Jag måse få tillbaka mitt jävlar anamma.

Iallafall en väldigt trevlig kväll igår och Sofia har inget val än att träffa mig igen snart, eftersom jag lämnade paketen jag fick där ^^,

Jag borde väl berätta hur dagen var igår också, för den var faktiskt väldigt bra :) Fint väder och värme och glass i gräset. Eller, glassen låg inte i gräset, men filten som vi satt på låg på gräset..

Talet på svenskan gick bra, jag är hyfsat nöjd. Kunde det i princip utantill även när jag stod där och därför stör jag mig på att jag inte tänkte på att prata långsammare.. Det blev bara 4,30 medan jag i princip prickat fem minuter hemma. Men jag är nöjd att jag klarade det iallafall.

Efter svenskan bar det av mot, hör och häpna; Bredäng! Där har jag aldrig varit förut, och planerar inte att åka tillbaka förrän nästa lördag. Höhö. Där såg vi världens roligaste skylt, köpte glass, promenerade, väntade på bussen och sjöng. Sen åkte vi buss och jag såg en till jättekul skylt. Herrängen. Hahaha, det är enbart kul för att det finns Fruängen. Vi åkte hem till Fesse och drog med henne ut och åt glass och jag och Anna lekte i linbanan. Trots att vi är 18 år båda två..

På kvällen bar det av in mot Söder och en väldigt mysig grekisk restaurang i sällskap av mamma, pappa, Stefan, Karin, farmor, Majken och Petra. Jättegod mat och jättefina presenter fick jag :) Den coolaste av Stefan, lätt :) Världens snyggaste tavla! Och nu bär det snart av mot Kristineberg. Där har jag heller aldrig varit förut, men det här kommer bli jättenice =)

Det här har varit en helt underbart bra födelsedag, och det är så oerhört tråkigt att den ska sluta såhär. Det är så jävla tragiskt och så hemskt. Jag har ont i magen och jag mår illa. Mina händer har slutat skaka nu, men de gjorde det ett tag. Och det är inte för att jag ätit för mycket. Jag vet inte vad jag ska/bör skriva.. Men skriver jag bara såhär kommer ju folk undra vad fan som har hänt. Men den där dunsen under tunnelbanan när vi var påväg in på en perrong kommer jag aldrig glömma. Jag visste direkt vad det var frågan om, jag kände direkt i magen att det inte stämde. Det är den känslan i maggropen som jag kommer minnas starkast från min 18-årsdag. Nej, fyfan. Jag var påväg uppåt igen, men det här var verkligen ett slag neråt. Inte för att jag bryr mig så mycket om mig själv längre, utan mina tankar går åt andra personer och familjer. Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Jag är tom, men ändå inte.

Och förlåt Felicia för att jag skickade smset till dig. Jag vet hur du mår och att du kanske inte var den bästa att smsa. Men jag var tvungen att skriva nåt till nån och du fick del av mina direkta tankar. Det var inte meningen, jag minns inte ens vad jag skrev..

Jag vet inte ens varför. Jag har inte en jävla aning om varför. Det man inte tänker på existerar inte, right? Men jag har ju börjat tänka på det. Varje jävla kväll/natt den här veckan har jag legat där och tänkt. Tänk om.. ifall.. vad hade hänt om.. hur hade det varit om.. Sånt. Om och om och om igen. Jag trodde det var förbi, jag trodde jag rest mig med rak rygg, jag trodde jag tänkt jag klarade den här hösten med befog att tänka det. Nej. Icke. För nu känns det som det börjar om igen. Det är inte lika intensivt men visst känns det. Det jag undrar är varför det dyker upp just nu? Nu när det börjar bli varmt ute, nu när livet ska vara som bäst. Åh jag önskar jag fungerade som förr..

Imorgon tänker jag klara talet. Jag tänker göra det så jävla bra. Jag tänker gå ut från det där klassrummet och känna yes, jag lyckades. Jag tänker det. För jag kan inte tillåta mig själv att misslyckas, för jag vet vad det skulle sluta med. Det är därför jag tänker lyckas. I fem minuter och fyra sekunder tänker jag prata. Sen är det över. Då har jag lyckats och vunnit över mig själv och min egen rädsla.

Oh härlig dag! Det känns som den har spenderats till största delen utomhus, och det har den nog också. Först på våran långa lunch satt vi uppe på berget och hade det jättemysigt. Bara lite udda diskussioner. Prat om Raoul Wallenberg ledde till diskussioner om Saw-filmerna. Sen helt plötsligt på sisådär två sekunder var samtalsämnet chips! Och vi kom även fram till hur man ska vara om man vill vara helt neutral och helt normal. Utan kläder och indränkt i salt. Vi fick även sitta utomhus på engelskan, det var varmt och mysigt det med :) Sen när vi skulle gå hem och jag gått utanför skolan hör jag någon som ropar Cissi! Och vem är det, om inte Amanda? :o Inte helt beredd att se henne där, men det var jätteroligt att se henne, länge sen jag träffade henne sist =/ Försökte övertala henne att komma tillbaka till fotbollen och det lät på henne som att hon saknade oss väldigt mycket. Det förstår jag. Och jag saknar henne! Det finns ingen att retas med längre..

Nu ska jag snart göra min etikläxa och sen plocka mina ögonbryn. Jag är ensam hemma och musiken är på max. Nästan ^^, Det är synd att mina högtalare är mongo bara.

Och vad ger dig rätten att tracka ner på mig, när jag inte får göra samma sak tillbaka? Hur kommer det sig att det är okej för dig att trycka ner mig i skorna, medan det är helt totalt fel när jag reagerar på det eller säger nåt taskigt tillbaka? Jag undrar verkligen vad det beror på, om det är för att jag är så jävla mycket sämre än vad du är kanske. Att du inte tål att jag säger emot, du tål inte att jag för en gångs skull vågar sätta hårt mot hårt. Men jag tänker stå på mig, jag tänker inte vika ner mig. Inte en gång till. Det är slut med det nu.

Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten. Och du måste älska den. För om du gör det, då kan allt annat få vara hur äckligt som helst.

Jag har insett vad han går för nu. Så många gånger som jag hatat honom, frågat mig själv och alla andra varför han match efter match varit med i startelvan. Det står jag för; jag har inte tyckt om honom förut. Men så igår gick det upp ett ljus för mig. Han är klockren och gör i princip allt rätt. Han märks inte särskilt mycket, men gör allt det där jobbet som behövs. Skulle det inte göras skulle det märkas. Så nu är han förlåten för de dåliga åren och välkommen tillbaka till mitt hjärta. Jimmy Tamandi.

Matchen igår var riktigt jävla underbar, och trots att jag inte var ett dugg taggad under hela dagen var det omöjligt att inte vara det när man väl var där. Trycket när Norra var halvfullt och bajens klack bestod av sex (sex stycken) personer. Under uppvärmningen, under inmarschen, under hela matchen. Helt galet och hoppat har vi gjort. Oj vad vi har hoppat. Och kramats med allt och alla. Underbart är ordet. Det kändes i hjärtat och jag kunde gå med högt huvud idag. Jag måste även nämna Örlunds dubbelräddning i typ 87e minuten. Herregud. Två gånger om inom loppet av två sekunder trodde jag att mitt hjärta skulle sjunka som en sten. Men när han klarade båda frilägena med enorma benparader kändes det; det här klarar vi. Daniel Örlund.

Idag gjordes nationellt prov i svenska och det gick väl sådär. Hade ingen fantasi och ännu mindre flyt i skrivandet. Det blev inget bra alls tror jag.. Men nu är det fokus på fredag. Det här ska gå bra, och Fesse gav mig jättebra tips idag när vi lekte i lekparken i Rålis. Vi hade faktiskt jättekul, det är inte alls konstigt att vi (jag) är snart 18 och fortfarande ser det roliga i lekplatser :) Men däremot fick jag ett udda sms av henne nu på kvällen. Såhär: Haha, nu har jag kommit på det, jag vet vad du är nu, du är ett penntroll, det förklarar allt (: Någon smart som kan berätta vad ett penntroll är för nåt? =/

Jag hatar känslan av maktlöshet. Att vilja göra så mycket, men inte kunna göra ett skit. Jag vet egentligen inte varför jag skriver, jag har inget vettigt att skriva. Jag är bara tom, samtidigt som jag är fylld till fingerspetsarna med tankar som snurrar. Jag vet inte vad jag ska göra längre, inte med något. Jag vet inte hur jag ska hantera allt, eller hur jag ska reagera. Jag vet ingenting längre och det känns som jag glider längre och längre ifrån allt. Något måste fånga upp mig snart, något måste hända som gör att jag kan andas igen. För på samma sätt som det känns som jag är en åskådare, känns det som att jag blir inträngd i ett hörn.

Och förlåt för att du får ta konsekvenserna för hur jag mår. Verkligen. Förlåt.

Åååh vad bra det var igår! Om jag var kär i Lasse Lindh innan, så är jag det ännu mer nu. Han var helt jättemysig och alldeles, alldeles.. Underbar! Den här spelningen var nästan (observera nästan) i klass med Winnerbäck och kent. Men den var så annorlunda, så det går knappt att jämföra. Det var så himla litet och blev så himla personligt. Men att det var litet betyder inte att det inte var nåt drag, för tro mig, det var det. Lyssnar på Svenska hjärtan nu, och igår var det den låten som hade mest drag, lätt. Och han är så söt, det är som att han inte tycker han förtjänar att vi är där och att vi inte borde tycka om honom. Han är så ödmjuk och har en skitsnygg basist som vi bara fick en mongobild på :) Nej jag längtar till den första juni och jag ska fortsätta dissa Basshunter för Lasses skull ;D

Okej, här kommer en redogörelse för vad helgen hittils har innehållit. För den är inte slut än på länge :) Först vill jag börja med att säga GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA MADDE PÅ FÖDELSEDAGEN! <3 <3 <3

Fredagskvällen spenderades hemma hos Anna med en massa trevligt folk och god mat, trots att jag inte kunde äta på ett par timmar pga olika anledningar ^^, Bo Snow ringde även mig, han är 77 år och bor i Borlänge. Han ville inte prata med mig, det var synd =/ Hos Anna umgicks det och jag och Nina hade alla möjliga tävlingar! Först skulle vi tävla vem som kunde äta ett kex och vissla snabbast. Hon vann. Men det var bara för jag skrattade så mycket i början. Jag kan inte äta och skratta samtidigt. Sen skulle vi som utlovat spela fia med knuff. Den som förlorade skulle springa runt huset utan skor. Nina har aldrig vunnit i fia i princip, och hon lyckades inte den här gången heller. Trots att hon var ganska nära så vann jag (H) Sen bar det av för alla 18+ mot krogen, och jag fick sällskap ända till Fridhemsplan. Nencia lärde mig en jättecool klapplek. :)

Igår skulle det spelas match och jag var helt inställd på att stå i mål. Icke. Jag blev placerad på ytterbacken och det gick väl sådär enligt mig. Enligt Ubbe gick det asbra och till Jespers stora förskräckelse ville han göra om mig till back =p Men det var kul att spela ute faktiskt, trots förlust och en smärtande fotknöl..

Sen på kvällen bar det av mot Spånga och umgänge med Johanna. Vi hittade himmelriket vid våran gamla skola och lekte där ett tag och sen gick vi till en vanlig lekplats. Det var trevligt, ända till Johanna började frysa och lurade mig att gå upp för världens jobbigaste uppförsbacke =p Vi underhöll hennes lillebror lite också på kvällen. Höhö.

Det blev ett ganska långt inlägg. Och ikväll är det Lasse Lindh. Jag hoppas Anna också är medveten om det, annars får jag gå ensam =/

Det blir tydligt när man varit hemifrån på kvällen och kommer hem igen. Om man glömt vad man åt till middag vet kommer man ihåg det, för det luktar i hela lägenheten. Fortfarande. Man känner det inte när man är i det hela tiden, men går man iväg och kommer tillbaka blir det väldigt tydligt.

Imorgon är det söndag och jag har väldigt mycket jag ska hinna med. Egentligen mer än jag skulle vilja hinna med. Jag orkar inte stressa. Det är jobbigt att vara stressad och jag har varit det för länge nu. Det räcker. Ett par helger till bara, sen är det över.

Jag är tankspridd just nu. Jag har varit det ett par dagar, min hjärna har inte riktigt varit där jag varit. Egentligen är det väl inget vettigt jag tänker på, men det tar upp min tid. Jag vill vara tankfri.

Och det här är säkert ett sånt inlägg jag kommer undra varför jag skrev. Men nu har jag skrivit det och det är inte mer med det. Helt ärligt orkar jag inte bry mig. Det är något jag reflekterat över under de senaste månderna; jag bryr mig inte. Jag bryr mig nästan inte om någonting längre.

Och jag känner fortfarande lukten av ris och saffran.

Jag hatar att du hatar mig.. Jag hatar att du gör det just nu, just idag när jag skulle behöva prata med dig. Men jag vågar inte, jag kan inte och jag tänker inte. Jag tänker klara mig ur det här utan dig, jag ska det. Hur lång tid det än tar så tänker jag inte säga ett knyst till dig. För du kan ändå inte hjälpa mig, jag måste inse det; du kan inte och du vill inte. För det var så länge sen det var så och du ändrar dig inte, du gör inte det. Men det betyder inte att det inte gör lika ont för det, varje gång du inte bryr dig..

Jag har ingen lust med någonting längre och allt blev bara pladask pannkaka. All motivation till allt har försvunnit och att den här helgen är helt full av saker att göra gör inte saken bättre. Jag vill inte, jag orkar inte.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN TILL ANNA!! :D :D :D <3

Talet artar sig och nu har jag börjat hamna runt fem minuter ganska exakt igen. Det känns bra, eftersom det igårkväll var typ 5,20.. Pappa frågade vid middagen varför jag inte åt något, och jag kom på att det är för att jag är nervös. Redan.. Seriöst, jag kommer må fysiskt dåligt imorgon. Jag är så jävla nervös :( Jag hoppas bara jag får göra det imorgon också, så jag har det gjort. Det här kommer gå bra, jag kan!

Idag har vi inte gjort så mycket vettigt på någon lektion egentligen.. Vi pysslade på lunchrasten och fixade delar av Annas present och gjorde det snyggaste grattiskortet nånsin :D Trots att både Elin och Micke tyckte det var slöseri med pez.. ^^, Pingis hann vi spela, och jag var bäst ända till Max kom och skulle vara med =/ Nationella hade vi också, och det gick väl hyfsat. Jag kommer aldrig kunna sitta i fem timmar och skriva på onsdag, med tanke på hur ont i handen jag hade efter en timme =p

Och jag och Felicia har en tvångstanke.. Vi kom på den idag för att vi lurade Shermin och jag tycker vi ska leva efter den nu. Fast bara ibland. Vi kan inte åka med bussar som börjar på 4. Det vill säga att vi bara kan åka med en buss eller saltsjöbanan från skolan.. :)

Jag har en obehaglig känsla i magen. En känsla av att det där var sista gången.. Att det var sista gången jag fick ett sms av dig, att det var sista gången vi ens pratade med varandra.. Det känns inte bra nånstans, med tanke på vad du skrev. Jag hoppas jag har fel, men jag hoppas ändå du förstått lite. Jag hoppas att det inte var slutet för oss, det får inte vara det. Då har jag inget kvar.

Nej jag orkar inte skriva allt som hänt. Det har hänt en del bra saker, och en del dåliga saker. Just nu har jag iallafall ont i halsen för jag tränat på  mitt tal till svenskan =p Kan halva hyfsat nu iallafall.. Blä, får ont i magen bara jag tänker på hur nervös jag kommer vara på fredag =/

Skönt med vinst igår också, speciellt mot Göteborg och speciellt efter underläge 1-0. Och träningen igår var väl hyfsat tråkig.. Gjorde inte särskilt mycket och det känns som det kommer upp fler och fler saker som anledningar till att lägga av.. Jag tycker knappt det är kul längre, och det var länge sen jag gjorde det. På riktigt. Sådär som jag gjorde för kanske ett år sen. Innan den där första riktigt riktigt djupa svackan kom, när jag tog mitt uppehåll. Sen dess har det inte varit som vanligt och jag längtar inte till träningarna längre. Det känns så himla konstigt och jag går fortfarande och väntar på att det ska bli 'som vanligt' igen. Jag kanske borde inse att det inte kommer bli som vanligt? Men jag vill ju det..

Och jag tror jag ska köra på din teori. Du frågade igår hur det var, halvt för att fråga något, halvt för att du faktiskt bryr dig. Jag sa att jag inte visste, att jag inte hade tid att känna efter.. "Det är rätt, man ska inte känna efter." Fan, jag kommer sakna dig sen.. Blä.

Det känns bra att man är uppskattad ibland. Iallafall att man får höra det, för det betyder så himla mycket. Speciellt idag också. De där smsen gav mig tårar i ögonen, och de fick mig att le stort. För att du är så ärlig och träffar så rakt in i hjärtat. Du sa sånt som jag alldeles för sällan säger till folk. Men man ska inte säga det för ofta, då blir det uttjatat och inte så speciellt. Något som är speciellt, det är du. <3

Jag vill bara göra klart för alla att min spanskalärare är helt otrolig som tror att vi ska förstå och kunna ha prov på saker vi aldrig ens gått igenom.. Jag sitter liksom på wikipedia och försöker lista ut hur man ska göra :s Helt jävla omöjligt. Och det vi har prov på har även steg fem prov på.. Bara för att visa  nivån liksom. Den är ganska så mycket för hög..

Redan på gympan imorse kände jag att jag inte borde åkt till skolan.. Och det blev bara värre och värre, fyfan vad dåligt humör jag var på  under psykologin.. Hade inte Max hjälpt mig att få ut det där förbannade jävla pappret från datorn till skrivaren hade jag nog gått hem. Och sen pratade vi om självmord på psykologin och det blev jobbigare än jag tänkt mig, och det visar väl ännu mer att jag inte helt kommit över allt i höstas. Så alla dom tankarna kom tillbaka också. Idag. Precis vad jag inte behövde. Det blev lite bättre sen framåt eftermiddagen, på matten hade vi en udda vikarie. Han berättade bland annat att han tyckte det var roligt att prata för sig själv. Sen hade Anna kul åt mig när vi åkte hem bara för jag hade hicka =/ Fast jag fick en femma för det (H)

Det är läskigt hur nära ytan det ligger. Hur lite som behövs för att det ska rinna över. Vilken jävla skitsak som behövs för att jag ska känna mig helt jävla uppgiven och ge upp. Bli övertygad om att allt kommer gå åt helvete och att jag kommer få ig på både spanskaprovet och speciellt på svenskan på fredag. Det spelar ingen roll vad någon säger, eller vad som har hänt förut eller förra veckan eller igår. Nu är jag helt övertygad om att mitt liv kommer gå åt helvete, att jag aldrig kommer komma ur det här och att jag kommer dö ensam. Jag vet det. Jag tänkte inte så igår, och jag kommer antagligen inte tänka så imorgon. Men nu gör jag det. Och jag hatar det. För jag är inte stark. Om jag vore det skulle jag bara ruska på mig och tänka på annat. Det funkar inte så, inte i min hjärna. Fan det är så mycket jag skulle behöva säga till folk och göra och bli klar med och ta tag i och vara duktig på.

Oj vad jag har haft det bra i två dygn nästan. Fredagen spenderades hemma i Bromsten tillsammans med Johanna och Niklas. Vi hälsade på Madde ett tag innan hon skulle åka, sen fick vi klara oss själva. Och vi återupplevde verkligen gamla barndomsminnen, vi pratade om allt vi gjort som små och det var så himla härligt. Vi åt också, och spelade spel. Det började med lite lätta barn-spel, min specialitet, men sen gick det över till monopol.. Det gick asbra för mig i början, jag köpte jättemånga gator! Sen grusades alla drömmar om att vinna när Niklas köpte både centrum och norrmalmstorg. Jag och Johanna gjorde vårt bästa för att hindra honom från att bygga fler hus, men icke. Han byggde hotell på båda och vad händer varvet efter? Jo, såklart. Jag hamnar på norrmalmstorg. 40 000. Det var bara att ge upp. Så allt var som vanligt ^^,

Sen igår var jag och Fesse i Rålis och promenerade och satt vid vattnet och hade det jättemysigt :) Jag är verkligen glad över att våren är här på riktigt. Man blir glad i hela kroppen och det finns inget bättre än att sitta i solen och verkligen känna att solstrålarna ger energi. Vi köpte glass också. Och såg vårat drömbarn. Och smidde elaka planer.. =/ Och sen på kvällen var det bara att åka tillbaka till Bromsten! Jag och mamma var bjudna på middag hos familjen Erntson och det var en massa gamla grannar där :) Fast när hela middagen hade spenderat till att prata om Kina tröttnade jag och Johanna och roade oss själva =p En jättebra kväll, även om jag var oerhört trött =/

Ut i värmen!

Oh jag är så glad! En sten har släppt från hjärtat och äntligen är redovisningen i etik och livsfrågor avklarad. Och det gick faktiskt bra, jag var inte så nervös :) Det känns skönt att jag klarade det så pass bra nu när det bara är en vecka kvar till muntliga nationella i svenska..

Hahah, pratade precis med Niklas i telefon. Det är bara han (och jag också kanske, men det är väl för att vi växt upp tillsammans..) som kan ge ett så självklart svar på frågan vad han gör. "jag. eh.. går" Planerna för kvällen är helt bra och det kommer bli asroligt :D Och jag hoppas vi kan spela monopol. Jag vill vinna i det ^^, Fast Niklas kommer antagligen vinna, jag har såna minnen att han har suttit med alla pengar och jag utan några alls. Alldeles för många såna minnen för att det ska vara bra.. Det kanske är därifrån min dåliga förlorar-sida kommer :o

Efter skolan gick jag och anna och felicia upp på berget och satte oss. Det var jätteskönt och eftersom Anna hade sin dator med sig kunde vi lyssna på musik också! Det var jättemysigt och jag plockade påskliljor till dem, trots att jag inte är helt säker på om man får plocka såna. Men vafan, det visade sig ju förra fredagen att jag och Fesse hade plockat blåsippor. Det får man inte heller. Men jag var helt säker på att det var violer.. =/ Blommor är inte min grej.

Jag lyssnar på kent alldeles för sällan.. Det är som att jag glömmer bort hur bra det egentligen är, som att jag glömmer bort hur ljuv Jockes stämma är, hur oerhört fina och talande texter det är och hur perfekt allt helt enkelt är. Det finns egentligen ingenting som kan mäta sig med kent, det finns inte det.

Sen vill jag vara lite stolt också. Stolt över att vara aikare. Stolt över att vi sålt fler än 11 000 årskort.

Jag orkar egentligen inte ens skriva här.. Åkte inte från skolan förrän vid sextiden, och då hade vi slutat tjugo över tre.. Föredrag imorgon = en massa plugg. Och en pingismatch. Faktiskt. Jag och Max är bäst, vi vann mot Ina och Daniel (H) Fast det var en ganska jämn match, men det vara bara för jag och Max lät dom komma ikapp så det skulle bli lite spännande ^^, Vi hann typ klart med plugget och nu har jag istället en massa text att lära mig. Det ska nog gå. Eller nåt. Och just ja! Jag och Elin skrev bästa dikten på engelskan! Den var fett djup, så djup att Max inte ens förstod den. Nu ska jag plugga.

Idag har varit en jättebra dag. För nederlaget på matten räknas knappt, med tanke på resten. Det började med att jag fick VG på mitt matteprov. Helt galet glad blev jag :) Sen gick det som sagt skitdåligt på matten och jag var jättearg. Inte så länge till. På pedagogiskt ledarskap får vi veta vilka som får åka på Raoul Wallenbergs ledarskapsutbildning längre fram i vår. Jag får åka. Jävligt roligt faktiskt, en utbildning på fem dagar, man bor på en konferensanläggning, får mat och allt, och det är en 50-poängs kurs. Skolan betalar rubbet, och det är jag och två till som får åka. Möhö, snacka om att känna sig speciell. Och dyr i drift. 50 000 per elev kostar kalaset..

Jag, Emma och Elin HV målade även i 4.4, det drog uppmärksamhet :o Kom alla möjliga och tittade vad vi gjorde ^^, Det var ruuligt. Att måla alltså, jag har väntat i flera veckor! Efter religionsprovet däckade jag och Elin i en soffa och vaknade lagom till svenskan. Den var udda och Daniel blev besviken på oss. Han spelade skivor och vi skulle ställa oss upp och säga vad vi tänkte på. Det blev inte samma genomslagskraft som han tänkt sig, stackarn =p Och här är inte skoldagen slut, icke. Det var bara till att fortsätta plugga, och vi var duktiga i sisådär en timme. Sen gick det utför. Elin HV började skratta åt något jag sa, hennes skratt smittade oerhört och när hon la sig på tangentbordet och det började låta konstigt blev det hysteriskt. Till slut kom Max och Daniel och undrade vad fan som pågick.. Efter skrattanfallet blev det inte mycket mer pluggande, utan jag och Ina utmanade Max och Daniel i pingis. Vi fick stryk ganska så hårt. Jag tänker inte ens säga vad vi förlorade med ^^, Men revansch it is! Sen lekte jag och Max skräckfilm i min korridor.. Han är udda. (hahahaha, jag lyssnar på kent. "Jag flyr genom en nedsläckt korridor". Typ exakt vad jag gjorde ju..)

Matchen igår är inte mycket att säga om.. AIK var dåliga, ska dom spela såhär hela säsongen blir det superettan nästa. Domaren var totalt jävla värdelös. Hade han dömt lika snällt mot AIK som han gjorde mot Kalmar hade antagligen matchbilden sett lite annorlunda ut.. Men det är så det är; Vi är gnaget, vi är gnaget, vi är gnaget, AIK, alla hatar oss, alla hatar oss, alla hatar oss. Vad fan gör det? Spelarbussmottagningen var iallafall heeeelt galen! Ett tag såg man knappt en meter framför sig, så mycket rök var det. Bengaler, rökbomber och raketer. Therese satte huvudet på spiken när hon sa att hon nu visste hur det var att befinna sig i Bosnien. Och Israel. Och Irak.

Dessutom har jag gått och blivit sjuk. Perfekt lagom till när skolan börjat igen och jag verkligen inte kan vara hemma någon dag. Och Felicia gav mig just panik över provet imorgon, så jag ska sätta mig och plugga till det snart.. Är iallafall utvilad efter två timmars välbehövlig sömn på eftermiddagen ;D Har även lärt mig tolka sms från Niklas, det var välbehövligt! Nu kan jag äntligen förstå hans kodade och kryptiska sms, och svara med minst lika konstiga saker :D Fast såklart är det ett hemligt språk, det förstår ni nog. Det är för att alla hemliga spioner som är efter oss inte ska förstå^^

Jag har faktiskt varit ganska effektiv idag. Har både pluggat, sprungit, tagit en promenad och tittat på film ^^, Mamma tänkte köra mig till Karolinska ett tag också, bara för jag råkade säga att jag hade ont i bröstkorgen efter jag sprunigt.. Men jag tyckte inte det var någon idé, jag ville inte åka mer än nödvändigt med hennes bil. Den är typ livsfarlig, hon kläckte ur sig 'så när man åker över gupp kan man ha otur och däcket exploderar..' Och ja, hon ska lämna in den på service. Och jag är jätteglad, har kommit jättelångt på mitt tal, är i princip klar. Ska bara blanda om lite i ordningen på grejer och lägga till och ta bort lite saker. Men jag har allt. Det känns bra.

Och jag hatar sättet det alltid slutar på. Eller inte nödvändigtvis slutar, men ämnet som alltid kommer på tal. För om det var så jävla bra, om vi var så jävla lyckliga, om allt var så himla perfekt, varför förstörde ni det? Varför varför varför? Jag vet att jag inte kommer få svar på den frågan, för jag kommer aldrig fråga och ni har aldrig berättat. För om någon frågar så vet jag inte svaret. Det är konstigt, jag vet, det är skitkonstigt, men det är så himla mycket min familj. Så himla mycket. Att inte veta men tro att alla förstår ändå. Jag förstod inte ett skit, och jag förstår inte nu heller.

Okej. Jag erkänner. Det är svårt att koncentrera sig på att plugga när tankarna kretsar kring måndag den nionde april klockan 13:00. Skitsvårt är det ska jag tala om! För allt jag kan tänka på är hur många årskort vi kommer sluta på, hur mycket publik det kommer vara imorgon (jag vågar inte ens gissa..), hur det kommer kännas att som spelare stå i spelargången och höra ett i princip fullsatt Råsunda sjunga Åh vi är AIK för full hals, hur det som spelare kommer att kännas när tusen och åter tusen människor sjunger för full hals och hyllar sitt lag redan när de kommer i spelarbussen. Äsch, jag ska inte ens försöka skriva ner mina tankar. Jag kan väl berätta att jag får gåshud bara jag läser på aiks hemsida, att jag den senaste veckan gått in där flera gånger om dagen och kollat läget. Det stog i morgonens DN att Marcus Jonsson är skadad och inte kommer spela premiären och som det ser ut verkar det stämma.. Och en till sak jag läste i någon tidning där de presenterade alla spelare och med någon liten kommentar. Om Arnefjord stod bland annat följande: ..och en mycket bra huvudspelare. Jag höll på att börja skratta, BRA?! Så jävla patetiskt och varje gång jag ser eller hör hans namn hugger det till i magen. Hans jävla nick gav Elfsborg guldet förra året. Inget att göra åt nu, verkligen inte, nu är det en ny säsong, nya tankar, nya krafter och nya förhoppningar. Och jag tänker inte ens gissa vilken plats AIK hamnar på. För jag vill inte, jag vågar inte. Men jag kan väl iallafall få hoppas på en topp fyra? Som förutom AIK består av Helsingborg, Elfsborg och Malmö. Faktiskt så tror jag Helsingborg tar hem allt i år. De har Baxter. Det hade AIK. AIK vann. Logiskt tänkande; Helsingborg vinner.

Den som orkat läsa ända hit har kanske fått en liten inblick i hur mycket jag älskar AIK. Kanske förstått att i mitt hjärta finns inget annat, i mina tankar finns inget annat just nu och att jag kommer vara världens lyckligaste imorgon mellan klockan ett och ungefär klockan fem. Om inte hela kvällen. Och hela morgonen. Hela veckan tillochmed kanske.

Jag har gjort en att göra-lista. Den ska jag följa idag. Den ser ut som följer:

Äntligen är Felicia hemma igen, och jag har någon att föra mer eller mindre vettiga konversationer på msn med. (De hamnar antagligen under mindre vettiga, om inte helt ovettiga) Och om en msn-konversation var så oseriös, hur fan kommer det bli när vi nu träffas om typ tre och en halv timme? :o Jag säger då det, stackars Anna.. Ni som vet hur det går när jag och Felicia varit ifrån varandra alldeles för länge (typ en helg räcker) tycker också synd om Anna. Ni andra; var glada att ni inte vet. Men du fick mig iallafall på väldigt bra humör igår vän, och det är jag glad över :) Nu är jag fett pepp igen och ikväll kommer bli bäst :D

Inatt har jag inte sovit särskilt mycket, låg vaken ett par timmar runt fyra för att jag hade så djävulskt ont i magen och för att jag inte ens orkade gå ut i köket och ta en ipren. Vaknade vid sju igen och då gick jag upp och tog en tablett för jag ville sova faktiskt. Sen fick jag höra av pappa att jag snarkade imorse :o Hahah, jag som aldrig snarkar :D (hoppas jag inte iallafall.. Jag tror inte det). Det var coolt.

Okej, jag är jävligt less på allt just nu. Har iofs varit ganska less hela lovet, men idag har det hänt en del grejer som fått mig att bli ännu mer less. Sådär jag-skiter-i-allt-less. Det mesta har gått fel idag, men hade jag kunnat köpa skorna hade det ju iallafall varit något att glädjas åt. Inte ens det fick jag.

Men helt ärligt så är jag så jävla trött på att vara i den situationen jag är i nu. Och som jag alldeles för ofta hamnar i. Det får mig att fundera på vem eller vad det är fel på och jag kommer alltid alltid fram till samma svar; mig själv. För när det kommer från så skilda håll, alla de här situationerna, då kan det inte vara någon annan än jag själv som är anledningen till att jag hamnar här. Och självklart; det gör ont. För jag har alltid trott att jag varit en viss sorts person. Men det här bevisar ju motsatsen, gång på gång på gång. Varför skulle det inte göra ont?

Ibland undrar jag verkligen.. Är det värt det?

JAG ÄR GLAD GLAD GLAD GLAD GLAD!! GLAAAAAAAAAAD!!! Åh den här hösten kommer bli så jääääääääääääääääääääääääääääävla bra, det är helt sjukt jag kommer vara i exstas hur länge som helst. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!! Jag är så jävla glad!! Först ska ju kent släppa nytt album i höst, inte sagt när än, men det kommer, det är under inspelning. Och det som fått mig helt tokig nu: Lars Winnerbäck släpper nytt album 26e september! Och så avslutade han med: En turné i höst låter inte orimligt. Säkert blir det så. Då ses vi. Jag är så jävla glad. Så jävla jävla jävla glad. Det är töntigt, jag vet. Men det är såna här saker som gör min dag, som kan göra min vecka. Nu har jag nåt att sträva efter igen, nu finns det ljus i höstmörkret. Tack Lasse och tack kent. (Risken finns väl kanske att skivorna är så galet bra att jag inte visar mig ute på flera månader och begraver mig i dem. Men det gör inget.)


Och imorgon släpper Lasse Lindh sitt album. Hejjagärjättegladomniintefattatdetän.

Dagen blev lite vettig iallafall! Elin ville ha sällskap till stan, och självklart var jag på ;D Vi letade partlinne och skor. HIttade egentligen allt, men skorna fick hon inte med sig hem.. Nåt pucko köper en sko av varje, typ en storlek 39 och en 40 eller nåt.. För två av dom tre par skor Elin hittade fanns bara en av skorna. Helt konstigt. Men när vi hade gett upp hittade vi ett linne iallafall! Och tre timmar fördrev vi, jag var inte hemma förrän vid sju.. Tiden gick jättefort, trodde verkligen inte tre timmar hade gått :o Hade iallafall jättetrevligt, ända sen i fredags jag träffade Elin ju, alldeles för länge när man är van att träffas varje dag ;D 

Och btw. Det vi pratade om, jag vet att jag inte sa så mycket och verkligen inte fick dig att fatta att jag förstod. Men jag gör det, jag förstår exakt hur du känner, för jag har varit med om det tre gånger.. Önskar jag vore lite modigare så jag kunde berätta för dig så du förstår att jag inte går helt ovetande. Jag vet hur jävla ont det gör. Jag ska bättra mig :)

Möh. Fyfan vad tråkigt jag har =/ Dagens nöje var att prata med nån tant på vårdcentralen i telefon. Hon var helkonstig =p Först skällde hon på mig för att jag egentligen inte tillhörde den vårdcentralen, för att jag inte skrivit om mig sen vi flyttade.. Men tydligen spelade det ingen roll egentligen. Sen den enda tiden som fanns kvar var samma dag som vi har nationella prov, yes! Så den tackade jag nej till, och då fanns det som sagt inga fler. Vilket betyder att jag måste ringa igen på tisdag. Eller, jag och jag.. Egentligen var det ju dom som ringde :o Skitcoolt, jag ringde, knappade in mitt personnummer och telefonnummer, så sa telefonsvararen 'nu kommer vårdcentralen ringa upp dig ungefär tio i ett i eftermiddag'. Så då var det bara att vänta =p

Egentligen har jag massa plugg jag borde ta itu med. Men jag har verkligen ingen motivation.. Typ historian skulle vara skönt att bli klar med, och jag borde verkligen verkligen skriva talet till svenskan, så jag har det gjort och så jag kan öva och blä nu fick jag ont i magen. Och nu kom jag på att jag ska maila instuderingsfrågorna till religionen till en massa folk! :o Kanske borde svara på dom själv också, så jag får nåt vettigt gjort..

Och du brydde dig. Något hände och för första gången på jag vet inte hur länge kände jag den där känslan som var så vanligt förut. Den där känslan som jag nästan glömt bort. Känslan av din medkänsla, känslan av ditt sätt att förstå som bara du kan. Det var bara ytterst lite, men jag kände det och nu saknar jag det ännu mer. För de stunder du faktiskt brytt dig, de har nästan försvunnit ur mitt minne. De har ersatts av minnena av när du gjort mig så illa, och det är fel. För anledningen till att jag inte kan leva utan dig är ju inte att du får mig att gråta emellanåt; det är ju faktiskt att jag vet hur du kan bry dig. Och det visade du ikväll, du gav ett svar istället för bara tystnad. Jag blev glad över det.

Vi var lite effektiva idag, jag Anna, Ina och Elin. Vi gjorde lite på vårat arbete i Etik och livsfrågor, men vi är långt ifrån klara.. =/ Åkte från Ina strax efter två, men jag hade ingen lust att åka hem så jag lurade med mig Anna in till stan. Vi hade tänkt sitta vid gamla stan och sola, men eftersom solen hade gått i moln när vi kom fram blev det inte nåt av det^^ Vi hamnade på Taco bar istället och satt där i nån timme. Det var jättetrevligt :)

Möh, jag behöver något att göra om kvällarna! Jag blir så trött av att gå upp vid nio på mornarna så jag är helt sjukt trött vid typ halv tolv.. Behöver någon som håller mig uppe så jag kan vända litegrann på dygnet så jag kan sova till iallafall elva =p Antagligen kommer det sluta med att nu i helgen kommer jag ha helt vänt på dygnet och när skolan börjar kommer jag inte vara pigg alls. Sånt är livet.

Och hur sjukt är det inte? Hur förbannat jävla hemskt är det inte? Det finns liksom inte några ord, när jag fick veta var det bara som att någon tog tag i min mage och vred runt.. Det finns ingenting att säga, det är inte ens någon idé att försöka. Bara att jag tänker på dig och försöker få in i mitt huvud vad som hänt. Sånt där som inte händer, som precis har hänt. Fyfan.

Mjaha, det var ju mission impossible att få träffa Madde, det hade jag ju nästan räknat med =p Lite trist faktiskt, har saknat henne och hennes familj en hel del på senaste tiden. Men får väl vänta ett tag till då, några veckor verkar det som ^^ Men jag blev iallafall inbjuden till födelsedagskalas! Yes, jag räknas fortfarande ;D

Annars har jag och pappa hälsat på farmor idag. Hon var helt förfärad över att jag inte ville äta hennes äppelkaka, och tvingade på mig både ett päron och en kiwi.. Sen ville hon att jag skulle ta med mig ett äpple när jag gick, men jag förklarade för henne att jag inte svalt :) Hon är söt. Sen hjälpte vi henne på hennes kolonilott och jag körde skottkärra och drog upp buskar och bar lådor. Som tack fick jag några palsternackor att ta hem till mamma =p

Har tränat också! Det var.. jobbigt. Har insett att jag har väldigt svårt att bedöma inlägg.. Det blev som på matchen förra veckan: Jag skriker MÅLVAKT, satsar för att plocka bollen, inser att den kommer gå väldigt mycket över mig och säger 'skoja bara..'. Backarna blir helt förvirrade och Trifa skällde på mig om att jag inte får skoja om sånt =p Idag var det nästan samma sak, jag och Jeppe kom på att jag skulle säga April april istället =p Vi är lite töntiga ibland.

Jag tror jag börjar bli gammal.. Imorse vaknade jag klockan nio liksom :s Pensionärsvarning på mig snart, antagligen kommer jag vakna innan klockan sex när lovet börjar ta slut =p Dessutom är det ju jobbigt att vakna så tidigt; vad fan ska man göra? Det är ju ingen annan vaken liksom :o

Men jag drömde om premiären inatt! Iofs var det inte en så bra dröm, jag var mest stressad och irriterad, men ändå. Det var premiär och känslan fanns där. Herregud vad jag längtar. Det är helt sjukt.. Och det är åtta dagar kvar. Det kommer bli så jävla häftigt, det kommer bli den bästa premiären på många många år. Och ja - den kommer slå förra året. Det blir antagligen inte lätt, men den kommer det. Kanske inte tifomässigt, det kan bli svårt, men publikmässigt. Och ljudunivåmässigt. Jag insåg imorse att jag ska ha föredrag dagen efter.. Hoppas min röst håller för det ^^,

Sen att Felicia är obehagligt smart och tar reda på obehagliga saker, det är lite.. Obehagligt? :D Men det är bra, då vet jag vem jag ska vända mig till sen när jag behöver ta reda på något =)