Träning
Arbetspasset igår blev inte så hemskt som jag trodde. Riktigt bra blev det, och antagligen mycket på grund av de jag jobbade med. Bra människor de där.
Idag har jag varit hurtigheten själv! Det var länge sen och det känns skönt med mörheten i benen. Jag och bror spelade badminton vid elva och jag börjar komma upp i hans nivå. Okej, inte riktigt kanske, men idag var det jämnare än någonsin. Nästa gång ska jag kanske till och med vinna ett set! Närmaste jag kom idag var 14-16.. Efter det fick jag skjuts hem och han peppade mig så mycket att jag faktiskt gav mig ut och sprang i regnet. Kände mig väldigt stolt över mig själv, och jag ska verkligen försöka hålla i det här nu. Vet hur svårt jag kan ha med motivation, men på nåt sätt ska det väl gå.. Har lite planer på hur jag ska göra, ett par - tre alternativ. Jag ska lyckas.
Idag har jag varit hurtigheten själv! Det var länge sen och det känns skönt med mörheten i benen. Jag och bror spelade badminton vid elva och jag börjar komma upp i hans nivå. Okej, inte riktigt kanske, men idag var det jämnare än någonsin. Nästa gång ska jag kanske till och med vinna ett set! Närmaste jag kom idag var 14-16.. Efter det fick jag skjuts hem och han peppade mig så mycket att jag faktiskt gav mig ut och sprang i regnet. Kände mig väldigt stolt över mig själv, och jag ska verkligen försöka hålla i det här nu. Vet hur svårt jag kan ha med motivation, men på nåt sätt ska det väl gå.. Har lite planer på hur jag ska göra, ett par - tre alternativ. Jag ska lyckas.
Motvillig klagan
Jag lovade mig själv att aldrig klaga när jag väl hade ett jobb. Men jag är så trött redan nu, har pms så det skriker om det, och vetskapen om att jag imorgon måste gå hemifrån senast fem över halv sex gör att jag får tårar i ögonen. Jag vet att det bara är för imorgon, samtidigt som vetskapen att chansen att få fasta måndagar på det stället ligger nära, så tror jag inte att det kommer gå. Hur gärna jag än vill och hur glad jag än är över att jag har ett jobb så ter sig tanken på att gå upp innan fem inte så lockande. Inte alls. Jag ska helt ärligt börja söka nya jobb. Om jag måste jobba så jävla långt bort är det nästan inte värt det. Jag jobbar, och sen orkar jag inte göra nåt mer. Vet att det är vissa omständigheter som gör att det blivit såhär nu, och att det antagligen blir ändring inom kort. Men idag, den här söndagen, känns det inte bra. Inte alls.
Dit du vill
Igår spenderades ute på Lidingö för att heja på min bror och några fler av de 18 000 andra som sprang Lidingöloppet. Vid varje mellantid som mamma fick rapporterad till sin mobil blev vi chockade och undrade när han skulle ta slut. Han sprang ju så fort. Men han tog inte slut, och sprang tre mil på två timmar och femtio minuter. Väldigt bra.
Vi åt middag hos Stefan och Karin också, och innan vi skulle gå fick jag en påse godis från Norge. Världens sötaste godis! Laban heter det, och det är små gelegubbar i olika färger. På baksidan står följande (fritt översatt av mig från norska till svenska):
Släpp ut oss!
Det är bara en sak som är lite tråkig med att vara en Laban Seggubbe, och det är väntetiden inuti påsen - innan de släpps ut i världen. Det är nämligen här ute de ter sig allra bäst. Därför ligger de nu och väntar på ljudet av att påsen öppnas, förväntansfulla på att festen kan börja på allvar. Bli inte förvånad om du hör lite dämpat jubel när det sker. För en Seggubbe är lek och stoj meningen med livet, och då är det inte konstigt att de helst vill börja festligheterna i en godisskål så fort som möjligt!
Nästan så att man inte vill äta upp dem.. =/
Nu bär det av ut mot Huddinge. Vilse ska vi köra, sen ska vi plocka äpplen och leka med barn. Igår fick jag ansvar för lilla Assar, åtta månader. Hjälp vad söt. Idag blir det lite äldre barn tror jag. RIktigt gamla, säkert äldre än ett år ;D
Vi åt middag hos Stefan och Karin också, och innan vi skulle gå fick jag en påse godis från Norge. Världens sötaste godis! Laban heter det, och det är små gelegubbar i olika färger. På baksidan står följande (fritt översatt av mig från norska till svenska):
Släpp ut oss!
Det är bara en sak som är lite tråkig med att vara en Laban Seggubbe, och det är väntetiden inuti påsen - innan de släpps ut i världen. Det är nämligen här ute de ter sig allra bäst. Därför ligger de nu och väntar på ljudet av att påsen öppnas, förväntansfulla på att festen kan börja på allvar. Bli inte förvånad om du hör lite dämpat jubel när det sker. För en Seggubbe är lek och stoj meningen med livet, och då är det inte konstigt att de helst vill börja festligheterna i en godisskål så fort som möjligt!
Nästan så att man inte vill äta upp dem.. =/
Nu bär det av ut mot Huddinge. Vilse ska vi köra, sen ska vi plocka äpplen och leka med barn. Igår fick jag ansvar för lilla Assar, åtta månader. Hjälp vad söt. Idag blir det lite äldre barn tror jag. RIktigt gamla, säkert äldre än ett år ;D
Känslor
Ni vet hur det blir ibland. Shuffle och helt plötsligt kommer en låt du glömt bort. En låt som sätter alla känslor i gungning, som ger ett isande sug i magen och bara skriker gamla känslor. Lifehouse - Everything är en sån låt. Plötsligt kom den i högtalarna och jag har inte hört den på säkert ett år. Och plötsligt fick jag en obehagskänsla i magen, en känsla som påminner om svunnen tid. En känsla jag inte vill känna, tankar jag inte vill tänka. Från tiden då jag trodde jag var lycklig, och aldrig har jag väl lurat mig själv så mycket som då. Jag var väl lycklig på ett sätt, men inte på det sättet jag trodde. Inte på grund av vad jag trodde gjorde mig lycklig. Men tack vare andra saker var jag en i yttersta grad levande person. Tack vare vissa vänner som fanns hela tiden och som bodde en bussresa bort. Och nu kommer det starkaste partiet och jag får tårar i ögonen. Så många gånger som jag skrikit med till den här låten. När jag lurade mig själv att jag var lycklig.
Känslor är något som kan göra väldigt mycket med kroppen. Positivt och negativt. Jag har sett båda delarna, och antagligen är de vackra på sitt sätt, även om jag föredrar det positiva. För det finns fortfarande outtalade ord, det finns fortfarande outtalade frågor och svek. Svek som var det värsta jag varit med om och på samma sätt det mest förståeliga. Samtidigt som jag inte förstod alls. Jag har fortfarande inte förstått, och det är nog ganska precis två år sedan. Jag har glömt datum och veckor, men känslan försvinner inte. Hugget i magen när jag förstod, rädslan för att möta sanningen.
Men jag tror att jag lärde mig en del hösten för två år sedan. Konstigt vore väl annars, när man sett döden i vitögat tre gånger. När ingen av de jag älskade försvann, men tre kunde ha gjort det.
Känslor är något som kan göra väldigt mycket med kroppen. Positivt och negativt. Jag har sett båda delarna, och antagligen är de vackra på sitt sätt, även om jag föredrar det positiva. För det finns fortfarande outtalade ord, det finns fortfarande outtalade frågor och svek. Svek som var det värsta jag varit med om och på samma sätt det mest förståeliga. Samtidigt som jag inte förstod alls. Jag har fortfarande inte förstått, och det är nog ganska precis två år sedan. Jag har glömt datum och veckor, men känslan försvinner inte. Hugget i magen när jag förstod, rädslan för att möta sanningen.
Men jag tror att jag lärde mig en del hösten för två år sedan. Konstigt vore väl annars, när man sett döden i vitögat tre gånger. När ingen av de jag älskade försvann, men tre kunde ha gjort det.
Min tur. Din tur. Vår tur. Sin tur
Då min dator har beslutat sig för att inte vilja ha kontakt med modemet när jag är i mitt rum, innebär det att jag måste sitta ute i hallen med min dator. Vilket i sin tur innebär att när mamma tittar på tv kan inte jag lyssna på musik som jag vill. Vilket i ytterligare sin tur innebär att jag hittade ett par hörlurar (jäkligt grymma för övrigt) i vilka jag lyssnar på min musik. Detta leder i ytterligare ytterligare sin tur att jag måste anstränga mig väldigt mycket för att inte sjunga högt. Det är okej när musiken är i rummet och man sjunger med, men för mamma som sitter tio meter bort skulle en a capella-sång från mitt håll antagligen vara extremt irriterande. För jag är trots allt ingen fena på sång. Har aldrig varit. Kommer aldrig bli.
Så jag får mima istället.
Och imorgon ska jag sova länge. Längre än till klockan fem. Jag fick skäll av Ina för att jag skickade sms klockan sex på morgonen. Och bara därför ska jag skicka sms till henne när jag går upp på fredag. Ännu tidigare :)
Så jag får mima istället.
Och imorgon ska jag sova länge. Längre än till klockan fem. Jag fick skäll av Ina för att jag skickade sms klockan sex på morgonen. Och bara därför ska jag skicka sms till henne när jag går upp på fredag. Ännu tidigare :)
Morgontider
Imorse ringde klockan 06:06. Imorgon ringer den 05:15. Förhoppningsvis somnar jag på kortare tid än igårkväll, då jag redan nu är väldigt trött. Det var jag i och för sig igår också, men att ligga i tre timmar och vänta på att somna är inte roligt. Inte någonstans och jag hatar att jag har så jävla svårt att somna. Det är nästan så att det inte känns som att det är någon idé att gå och lägga sig, jag somnar ju ändå inte. Men innan jag kan gå och lägga mig ikväll måste jag ringa farmor, men eftersom mamma vägrar sluta prata i telefon så är det ganska svårt..
Då dagens arbetspass egentligen bara var en bonus så känns det bra. 700 spänn extra liksom. Och jag kan inte låta bli att känna mig vuxen när jag har med mig matlåda till lunchen :D Fast imorgon ska jag nog tvinga någon att byta med mig, fiskpinnar är inte världens godaste, och två dagar i rad. Njae. Undrar vem jag kan lura bara.. Antagligen ingen ^^
JA! Nu lägger mamma på. Farmor, here I come! :D
Då dagens arbetspass egentligen bara var en bonus så känns det bra. 700 spänn extra liksom. Och jag kan inte låta bli att känna mig vuxen när jag har med mig matlåda till lunchen :D Fast imorgon ska jag nog tvinga någon att byta med mig, fiskpinnar är inte världens godaste, och två dagar i rad. Njae. Undrar vem jag kan lura bara.. Antagligen ingen ^^
JA! Nu lägger mamma på. Farmor, here I come! :D
I väntan på middag..
Gör såhär:
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga
1. Vad skulle du säga om din pojkvänn var otrogen mot dig?
"Grattis till rekordet :) Så många har jag aldrig hört någon ha. Men vad sjukt, jag sa vår teori till min bror. Han sa att mythbusters hade lyckats med två ögon =p men jag har inte sett det och när du och jag nu testat så har vi rätt! :) hoppas du har det bra! Nu är jag frisk, äntligen! Kram/L"
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
"Såson jorden förändras vid varje årstid så kan vi. Det finns inget som hindrar oss att uppnå våra drömmar. Godnatt fina vän"
3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
"Åh! Jättefint :) Sjukt bra!"
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
"Tack själv den bästa Cissi jag vet :) Vi borde ha fler såna här dagar och jag ska ta med mig kameran varje gång vi ses :D"
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
"Åh det var tjo och tjim och det var kongo-kim! Någon som ska med och fira löningen med en öl och lite pommes på treat? :) "
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
"Bernt!!!"
7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
"Gaaaaaaahh äntligen!!!"
8. Vad vill du höra mest av allt?
"Hahahaha jag såg precis en svartmuskig man iförd turban stå och utföra morgongymnastik framför sin buss."
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
"Jag har hittat en hemlig dörr! :o "
10. Din romantiska replik?
"Du kan använda dem ändå och hävda att det är vinter ute och att du just är påväg och ska göra en snögrotta"
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
"Vi är bra på vårt sätt :)"
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga
1. Vad skulle du säga om din pojkvänn var otrogen mot dig?
"Grattis till rekordet :) Så många har jag aldrig hört någon ha. Men vad sjukt, jag sa vår teori till min bror. Han sa att mythbusters hade lyckats med två ögon =p men jag har inte sett det och när du och jag nu testat så har vi rätt! :) hoppas du har det bra! Nu är jag frisk, äntligen! Kram/L"
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
"Såson jorden förändras vid varje årstid så kan vi. Det finns inget som hindrar oss att uppnå våra drömmar. Godnatt fina vän"
3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
"Åh! Jättefint :) Sjukt bra!"
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
"Tack själv den bästa Cissi jag vet :) Vi borde ha fler såna här dagar och jag ska ta med mig kameran varje gång vi ses :D"
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
"Åh det var tjo och tjim och det var kongo-kim! Någon som ska med och fira löningen med en öl och lite pommes på treat? :) "
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
"Bernt!!!"
7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
"Gaaaaaaahh äntligen!!!"
8. Vad vill du höra mest av allt?
"Hahahaha jag såg precis en svartmuskig man iförd turban stå och utföra morgongymnastik framför sin buss."
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
"Jag har hittat en hemlig dörr! :o "
10. Din romantiska replik?
"Du kan använda dem ändå och hävda att det är vinter ute och att du just är påväg och ska göra en snögrotta"
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
"Vi är bra på vårt sätt :)"
Jag såg ljusen dö i dimman
Minst fyra arbetspass till spikade den här månaden. Det känns bra, då kommer jag få tillräckligt med pengar. Tillräckligt för att kunna börja handla julklappar, och tillräckligt för att kunna köpa ett par jeans. För ja, jag tänker börja handla julklappar. Jag har som mål att vara i princip klar med dem innan lucia, och då är det lika bra att börja nu. Jag mår dåligt över julen som det är, och pressen och stressen att handla julklappar gör inte att det blir bättre direkt. Därför tänker jag börja nu, så slipper jag känna mig stressad.
Lyssnar på kent - Vy från ett luftslott (punks jump up remix) och den får mig verkligen att längta tillbaka till konserterna under året som gått. Jag vill se dem igen och igen och igen. Det går inte att få nog. Och det känns som att något kommer hända snart, ett singelsläpp eller liknande, då det innan man kommer in på hemsidan är en bild på en pistol som avlossas. Det brukar det inte vara. Däremot står det inget på hemsidan. Jag är förvirrad, men hoppfull.
Annars har jag idag målat i ett tak. Thereses tak. Med vit färg. Det var jobbigt, då den vita färgen var i en tiolitersburk. Den kunde jag inte hålla i, vilket resulterade i att jag fick gå upp och ned på stegen varje gång jag skulle ha mer färg på penseln. Så det var dagens motion. Tack!
Lyssnar på kent - Vy från ett luftslott (punks jump up remix) och den får mig verkligen att längta tillbaka till konserterna under året som gått. Jag vill se dem igen och igen och igen. Det går inte att få nog. Och det känns som att något kommer hända snart, ett singelsläpp eller liknande, då det innan man kommer in på hemsidan är en bild på en pistol som avlossas. Det brukar det inte vara. Däremot står det inget på hemsidan. Jag är förvirrad, men hoppfull.
Annars har jag idag målat i ett tak. Thereses tak. Med vit färg. Det var jobbigt, då den vita färgen var i en tiolitersburk. Den kunde jag inte hålla i, vilket resulterade i att jag fick gå upp och ned på stegen varje gång jag skulle ha mer färg på penseln. Så det var dagens motion. Tack!
Orkeslöshet
Jag tänker faktiskt gå och lägga mig nu.. Är helt slut och vet egentligen inte vad det beror på. Likadant igår. Men imorgon borde jag vara pigg, det kommer kanske hit folk. Att jag säger kanske är för att de enda jag vet säkert kommer är Felicia och Ina. Resten har sagt att de tror att de kommer. Och Elin är sjuk. Så det blir spännande och se.. Egentligen har jag ingen lust alls, inte till något. Men jag kan fortfarande tvinga mig själv. När den förmågan försvinner kommer jag spendera mina dagar nedbäddad i sängen. Idag blev nästan så, men efter tre timmar tvingade jag mig själv att gå upp. Hade det inte varit för en viss person hade jag antagligen stannat kvar i tre timmar till.. Jag måste ta mig ur det här. På en gång.
Part of..?
Jag blir tokig på mina tankar. Jag försöker ibland inbilla mig att det inte stämmer, att det är mitt analyserande som får mig att tänka i de banorna. Men igår fick jag det liksom bekräftat, och det gjorde ont. Väldigt ont. Jag vet var jag har er nu och jag vet vad jag kan räkna med, och definitivt vad jag inte kan räkna med. Det som jag innan trott men inte vågat förstå, förstod jag igår. Alla gånger jag undrat, alla gånger jag önskat att jag inte var närvarande fick upprättelse. Tyvärr. Det skrämmer mig. Men det är inte er jag blir rädd för, det är mig själv. För det har alltid varit såhär. Och prick här ska jag sluta analysera. Punkt.
Höst
Idag har varit en avslappnande dag. Jag blev inte väckt klockan sex imorse som var min farhåga, då de skulle asfaltera utanför med start klockan 06. Men de hördes inte alls, och det var ju tur, för då fick jag sova till kvart i tolv. I och för sig vaknade jag klockan sex ändå, men det var för att jag inte kunde andas. Lite nässpray blev lösningen på det.
Det är höst nu, på riktigt. På ett sätt är det bra, men det är övervägande dåligt. Den här hösten i alla fall. Förra hösten såg jag fram emot, men här finns inte mycket att hämta. Bara en förhoppning om mycket jobb och mysiga kvällar i vänners sällskap. Och det är väl kanske inte så mycket begärt egentligen.
En förfrågan till Pia följer här nedan:
Vår skogspromenad, när ska den äga rum? Jag skulle vilja passa på medan det fortfarande finns löv i alla möjliga former. Vi kan ta med oss din kamera och ta fina bilder. Och varm choklad kan vi ha med oss, och fika på en sten. Helst gummistövlar också, men jag äger inga sådana. Och så kan vi plocka lingon och svamp. Sen kan vi äta svampen, göra en svampsås och bjuda någon på. När ska vi ha vår skogspromenad så vi kan fota fina löv, dricka varm choklad och plocka svamp?
Måndagstankar
Idag när jag ställde den trettiosjunde (okej, jag räknade inte, men det är min uppskattning) burken med fiskbullar på en hylla på ICA Supermarket kom jag och tänka på en sak. Om du är en fisk är risken ganska överhängande att du blir fångad och blir till någon slags föda för människor. I och för sig finns det nog väldigt många fiskar, men risken är ju större att bli till föda när du är fisk än när du är till exempel fågel, då vi inte äter särskilt många fler fågelsorter än kyckling och kalkon. Om du är fisk och ska bli föda åt människor, måste det inte vara det mest förnedrande då att bli till fiskbullar? Alla vet hur fiskbullar ser ut. Runda, färglösa (nej, de är inte ens vita..) och i någon slemmig sås. Inte sagt att jag inte tycker om fiskbullar, jag äter det gärna. Men om vi jämför med utseendet på en fisk som simmar i vattnet är en fiskbulle inte lik på några som helst grunder. Att sen bli inpressad i en burk tillsammans med massa andra färglösa, runda bullar. Näej.
Det värsta måste ändå vara att bli förnedrad till den grad att bli fiskbulle, och sen serveras i en skolmatsal. Där 85 % av barnen vägrar äta dig. Om du ändå bli fiskbulle, om ditt liv ändå slutar på det sättet, så ska du väl i alla fall uppskattas när du ska ätas. Inte slängas i en papperskorg. Då kan vi snacka bortslösat liv.
Det värsta måste ändå vara att bli förnedrad till den grad att bli fiskbulle, och sen serveras i en skolmatsal. Där 85 % av barnen vägrar äta dig. Om du ändå bli fiskbulle, om ditt liv ändå slutar på det sättet, så ska du väl i alla fall uppskattas när du ska ätas. Inte slängas i en papperskorg. Då kan vi snacka bortslösat liv.
Ett helt värdelöst inlägg
Det är svårt att blogga när man är väldigt väldigt hungrig. Det är jag nu. Dock är det väldigt god mat som väntar, jag och mamma har gjort lasange, dock ska den stå i ugnen i en halvtimme till. Jag har inte ätit särskilt mycket idag, vid halv fyra kom jag på att jag kanske borde äta lunch, så då åt jag ett äpple och lite russin. Och så pratar de om tacos på radio. Gah!
Annars har jag idag varit väldigt hes och till råga på allt har jag nu blivit snuvig också. Som tur är har den extrema huvudvärken från igår försvunnit, och det är jag glad för. Jag har pratat med min chef och fått order om att jobba imorgon, vilket jag är lite nervös över, då affären jag ska till imorgon brukar få leveranser på 35 vagnar. Där jag varit innan har det varit kanske 15 vagnar.. Men jag hoppas vi är fler än fem i sånt fall. Jag har även tagit en promenad på en timme, det var skönt. Och lyssnat på p3 om stamning. Väldigt intressant :)
Jag känner mig gammal när det har gjorts en cover på en låt jag lyssnade på när jag var liten.. =/
Annars har jag idag varit väldigt hes och till råga på allt har jag nu blivit snuvig också. Som tur är har den extrema huvudvärken från igår försvunnit, och det är jag glad för. Jag har pratat med min chef och fått order om att jobba imorgon, vilket jag är lite nervös över, då affären jag ska till imorgon brukar få leveranser på 35 vagnar. Där jag varit innan har det varit kanske 15 vagnar.. Men jag hoppas vi är fler än fem i sånt fall. Jag har även tagit en promenad på en timme, det var skönt. Och lyssnat på p3 om stamning. Väldigt intressant :)
Jag känner mig gammal när det har gjorts en cover på en låt jag lyssnade på när jag var liten.. =/
Infokompisar
Jag slås av det varje gång. Hur underbart bra ni är. Hur glad jag blir av att umgås med er och hur ni får mig att känna mig så levande. Och trots att jag mer eller mindre känt er i tre år, slutar jag inte förvånas över hur bra ni är. Det är som att det inte är på riktigt, som att det är något som snart kommer försvinna. Men jag hoppas att det aldrig gör det. Jag vill få må så bra som igårkväll fler gånger, i resten av mitt liv. Jag vill få känna mig så trygg och omtyckt igen. För det lyfter mig, det ger mig luft under vingarna. Bara såna saker som att bli ihågkommen, att ha gjort intryck för mer än ett halvår sen och bli ihågkommen nu.
Trots att jag inte vann en enda spänn på pokern. Men det gjorde inget, jag hade väldigt trevligt ändå. Dock dunkar det litegrann i huvudet idag. I alla fall när jag ställer mig upp.
Men jag kan ta det, jag kan leva med det. Så länge jag får vara med er kan jag ta allt. Tillsammans med er blir livet så himla mycket bättre. <3
Trots att jag inte vann en enda spänn på pokern. Men det gjorde inget, jag hade väldigt trevligt ändå. Dock dunkar det litegrann i huvudet idag. I alla fall när jag ställer mig upp.
Men jag kan ta det, jag kan leva med det. Så länge jag får vara med er kan jag ta allt. Tillsammans med er blir livet så himla mycket bättre. <3
Andning
Det känns som att jag inte kan andas. Som att någon har knutit ett snöre runt halsen och för varje timme som går, dras det åt mer och mer. Det började inatt och det har inte gått över. Om två timmar har jag körlektion och jag hoppas att det gått över till dess. Och inte nog med att det är svårt att andas, min mun har även bestämt sig för att utsöndra en enorm mängd saliv. Vilket jag måste svälja såklart. Vilket också bidrar till svårigheter. Dessutom till en del tankar. Vad gör kroppen av salivet som jag sväljer? Jag menar, skulle det vara vatten jag svalde skulle jag behöva gå på toa var tionde minut, men nu är det ju inte vatten.. Vad händer med salivet, var tar det vägen? Samlas det i matsäcken, försvinner det in i lungorna eller hämtas det upp av kroppen någonstans på vägen och återanvänds? Vart kommer salivet ifrån? Vad består det av och hur produceras det?
Frihet
Varje gång jag går förbi en skola, eller möter barn/ungdomar på eftermiddagarna som är på väg hem från skolan, känner jag en sorts lättnad i magen. En skön känsla över vetskapen att jag, om jag inte vill, behöver sätta min fot i en skola igen. Att jag, om jag inte vill, behöver pressas av hemtentor som ska lämnas in. Att jag, om jag inte vill, behöver uthärda långa lektioner om saker som inte intresserar mig alls.
Men jag känner även ett litet sting av avundsjuka när jag ser dem. Barnen. Avundsjuka för vad de har framför sig när det gäller vänskap och gemenskap. Förhoppningsvis. Förhoppningsvis ska de få känna samma värme som jag kände varje morgon när jag möttes av vänners leenden. Förhoppningsvis ska de få känna samma gemenskap som jag kände i en skola som var lika mycket min som någon annans. Förhoppningsvis ska de känna den trygghet som jag kände av att vara i skolan. Och jag hoppas verkligen att de ska spendera lika många timmar tillsammans med dessa vänner, i den skolan och i den tryggheten som jag gjorde.
Om inte, har de inte mycket att se fram emot. Men jag önskar dem verkligen en lika bra gymnasietid som jag hade. Den kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, och jag kommer alltid få ett leende på läpparna när jag tänker tillbaka på de tre åren som gått.
Jag hoppas att de barnen som är på väg hem från skolan, om tio år känner samma sak som jag gör idag. Då vet jag att lärare, rektorer, elever och skola gjort ett bra jobb. Då vet jag att de gjort vad de ska, och lite till. För att just de barnen ska minnas sin gymnasietid med glädje och kärlek. En glädje och kärlek de inte trodde var möjlig att uppleva i en skola.
Men jag känner även ett litet sting av avundsjuka när jag ser dem. Barnen. Avundsjuka för vad de har framför sig när det gäller vänskap och gemenskap. Förhoppningsvis. Förhoppningsvis ska de få känna samma värme som jag kände varje morgon när jag möttes av vänners leenden. Förhoppningsvis ska de få känna samma gemenskap som jag kände i en skola som var lika mycket min som någon annans. Förhoppningsvis ska de känna den trygghet som jag kände av att vara i skolan. Och jag hoppas verkligen att de ska spendera lika många timmar tillsammans med dessa vänner, i den skolan och i den tryggheten som jag gjorde.
Om inte, har de inte mycket att se fram emot. Men jag önskar dem verkligen en lika bra gymnasietid som jag hade. Den kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, och jag kommer alltid få ett leende på läpparna när jag tänker tillbaka på de tre åren som gått.
Jag hoppas att de barnen som är på väg hem från skolan, om tio år känner samma sak som jag gör idag. Då vet jag att lärare, rektorer, elever och skola gjort ett bra jobb. Då vet jag att de gjort vad de ska, och lite till. För att just de barnen ska minnas sin gymnasietid med glädje och kärlek. En glädje och kärlek de inte trodde var möjlig att uppleva i en skola.
Heja
Welcome to the real world.
05:58 går tunnelbanan på tisdag. Bara att bita ihop.
05:58 går tunnelbanan på tisdag. Bara att bita ihop.
Sjunde september
Din arm är så nära min
Har du bedömt avståndet fel?
Du viskar så tyst mot min hals, är du hes?
Alla andra har somnat här, det är bara du och jag
Vem har du blandat ihop med mig nu?
Jag har inget att skriva. Det är kaos i mitt huvud, inga vettiga meningar kan skapas. Och det är inget positivt kaos.
Har du bedömt avståndet fel?
Du viskar så tyst mot min hals, är du hes?
Alla andra har somnat här, det är bara du och jag
Vem har du blandat ihop med mig nu?
Jag har inget att skriva. Det är kaos i mitt huvud, inga vettiga meningar kan skapas. Och det är inget positivt kaos.
Rififikupp
Ligger i sängen och har MTV på i bakgrunden, där det för tillfället är någon sorts tävling mellan Robyn och September. De spelar varannan låt. Och helt ärligt; varje gång en låt med September kommer tänker jag 'var inte den här alldeles nyss?' De låter likadant. Allihopa. Sånt är synd. Jag tycker synd om artisten. Varför jag fortfarande lyssnar vet jag inte. Kanske mest i protest för att jag inte lyckats få tag på Emil Jensens nya skiva ännu. Och jag vet inte om jag orkar åka in till stan, en gång till. För att jag inte tittade i en viss skivbutik igår. Och finns den inte där är det kanske värt att åka till Pet Sounds på Skånegatan. Jag vill verkligen ha den. Jag känner ett starkt behov att höra en viss låt. Eller två låtar. Vi får se.
Annars var det synd att kvällen igår tog slut alldeles för tidigt för min del. Men jag fick ett sms och tänkte ringa när spelningen var klar, men det som tidigare fått mig att bara le och känna glädje, Dan och Filip på scenen, kunde nu inte ens få mig att lyssna ordentligt. Jag blev för orolig, jag kunde inte njuta av stunden. Men det lilla jag fick se var väldigt bra, de är såna energiknippen. Men jag tror ändå att jag gjorde det rätta, att vara en vän. Även om jag egentligen inte kan förändra så mycket. Herregud, det är så sjukt. Det gör mig så arg och jag vet inte var jag ska ta vägen. Och jag tycker så synd om dig. Sånt här borde inte få hända. Alls. Någonstans. Men du vet att jag är med dig. På din sida. Alltid.
Annars var det synd att kvällen igår tog slut alldeles för tidigt för min del. Men jag fick ett sms och tänkte ringa när spelningen var klar, men det som tidigare fått mig att bara le och känna glädje, Dan och Filip på scenen, kunde nu inte ens få mig att lyssna ordentligt. Jag blev för orolig, jag kunde inte njuta av stunden. Men det lilla jag fick se var väldigt bra, de är såna energiknippen. Men jag tror ändå att jag gjorde det rätta, att vara en vän. Även om jag egentligen inte kan förändra så mycket. Herregud, det är så sjukt. Det gör mig så arg och jag vet inte var jag ska ta vägen. Och jag tycker så synd om dig. Sånt här borde inte få hända. Alls. Någonstans. Men du vet att jag är med dig. På din sida. Alltid.
It never stops
Det känns fortfarande inte som att det är på riktigt. Varesig det här eller det andra. Det känns som att någon ska komma och rycka mig ur det här. Det här bra. Den här vardagen som ska komma. Om ett par veckor är jag igång. Det är trögt nu i början, jag har ingen riktig koll på vad som händer och hur allt kommer att gå till. Men de två saker jag gjort nu, en igårkväll och en idag, tyder ganska klart och tydligt på att det är på riktigt. Jag vågar fortfarande inte hoppas, jag vågar fortfarande inte tro. Men kanske måste jag börja göra det. Jag ska snart berätta vad det handlar om. Om några dagar kanske. När jag vet mer.
Jag blev ledsen idag när jag insåg att det inte var så lätt att få tag på Emil Jensens nya skiva. Jag hade sett fram emot en kväll i sängen och lyssna på hans fina låtar. Icke. Åhléns skulle inte ens ta in den. Sen kändes det inte viktigt att leta längre, inte efter vad som berättades. Visste inte vad jag skulle säga (återigen, utan ord..) men jag vet ju precis hur du känner. Jag tror att du vet också, jag tror att du förstod vad jag tänkte där i rulltrappan. När jag var påväg att säga något väldigt, väldigt fel och känsligt. Jag lyckades hindra orden innan. Helst ville jag bara ta dig i mina armar och hålla om dig, för det var vad jag önskade när jag var där du är nu. Men på något sätt förmådde jag mig inte.
Det känns ändå som att vi är på rätt väg igen. Jag måste bara skärpa mig. Ställa mig över min feghet och de dåliga ursäkter som gör att jag inte ringer. Jag vill ju, jag vill ju fixa det här, men jag vill inte störa. Jag måste ställa mig över det. Är du upptagen säger du ju det. Jag kan inte låta det här rinna ut i sanden nu. Inte igen.
Granne
Från att jag började på sexårs till jag slutade nian träffade jag en vän i princip varje dag. Vi hade sällskap till skolan och oftast hem också. Vi lekte på eftermiddagarna, på kvällarna och på helgerna. Många av veckans timmar spenderades i den här vännens sällskap. Att sen börja gymnasiet, utan hennes trygghet i ryggen, var läskigt. Då hade jag även flyttat från stället där vi bodde, vilket ledde till att vi under en period av tre års gymnasiestuder inte sågs särskilt ofta. AIK-matcher och någon mer gång däremellan. Långt ifrån timmarna vi spenderat tillsammans under vår uppväxt. Ändå fanns hon kvar, ändå var hon den vän jag alltid visste skulle finnas där.
Nu har det gått tre år sen vi började gymnasiet och det blir som en cirkel. Hon har köpt en lägenhet, sin första, och den är belägen ungefär 300 meter från där jag befinner mig just nu. Närheten, kombinerat med att ingen av oss har plugg som tar upp kvällarna, gör att vi återigen kommer kunna ses alla de där timmarna. Vi kommer kunna spontanumgås, något som jag verkligen saknat. Att vid åtta på kvällen komma på att man vill hitta på något och bara gå utanför dörren i princip. Det har jag inte kunnat göra på fem år, jag har behövt planera och åka långt. Nu kan jag gå 300 meter och träffa en av världens bästa människor.
Det värmer i hjärtat.
Nu har det gått tre år sen vi började gymnasiet och det blir som en cirkel. Hon har köpt en lägenhet, sin första, och den är belägen ungefär 300 meter från där jag befinner mig just nu. Närheten, kombinerat med att ingen av oss har plugg som tar upp kvällarna, gör att vi återigen kommer kunna ses alla de där timmarna. Vi kommer kunna spontanumgås, något som jag verkligen saknat. Att vid åtta på kvällen komma på att man vill hitta på något och bara gå utanför dörren i princip. Det har jag inte kunnat göra på fem år, jag har behövt planera och åka långt. Nu kan jag gå 300 meter och träffa en av världens bästa människor.
Det värmer i hjärtat.
Festkyckling
Det är inte bara Felicia som är stolt över mig. Jag är också stolt. Jag, som brukar ha så höga krav. Som aldrig blir nöjd. Som alltid ser att det finns något att förbättra. Jag, är stolt över vad jag gjort idag. Visst, för vissa är det kanske inget stort jag presterat. Men för mig, för mycket handlar trots allt om mig själv i mitt liv, så är det här början på något nytt. Jag känner genast, på en gång, att mitt liv har fått mening igen. Jag kände mig behövd, jag gjorde bra ifrån mig och jag fick beröm. Jag hoppas att det går vägen nu, det är inte helt klart ännu. Men det är nära och om jag hade en bra känsla förra veckan, så är den känslan ännu bättre nu.
Men jag lyckades även smälta in i ett socialt sammanhang. Inte bara göra vad jag blev tillsagd, utan jag lyckades få andra att skratta, jag förde konversationer.
Jag är stolt över mig själv helt enkelt, och snart ska jag sova så jag är pigg imorgon när jag ska träffa farmor.
Men jag lyckades även smälta in i ett socialt sammanhang. Inte bara göra vad jag blev tillsagd, utan jag lyckades få andra att skratta, jag förde konversationer.
Jag är stolt över mig själv helt enkelt, och snart ska jag sova så jag är pigg imorgon när jag ska träffa farmor.
Idag
Okej, jag erkänner. Jag börjar bli lite nervös nu faktiskt. Inte för vad jag ska göra, utan för att SL ska krångla och att jag inte ens ska komma fram. Då skulle jag vara körd. Pappa har i och för sig sagt att jag får ringa om det kör ihop sig, men jag ska nog inte behöva det. SL kommer vara på min sida idag :) Det ska mest bli kul faktiskt. Men antagligen kommer nervositeten eskalera på de fyra timmar som är kvar. Det är därför jag tar med mig teoriboken, så jag kan ha annat att tänka på när jag åker dit :) För det är trots allt en ganska lång resa. Och ändå befinner jag mig fortfarande i Stockholm. Det är mysko.