Go slow.

Hur lätt allt kan vända egentligen. Har befriat mig själv från plugg idag, har verkligen inte gjort någonting och jag har faktiskt inte dåligt samvete. Jag kan göra det någon annan gång. Ägnade eftermiddagen åt att sova, och kvällen med att skratta med min pappa. Minns inte vad vi har garvat åt, men bra kändes det. Och nu pratar jag med en barndomsvän på msn, fick veta att hon flyttat till söder med sin pojkvän och en polare till dem. De ska ha inflyttningsfest på lördag, och att hon ens tänker på mig känns så galet bra. Jag är fortfarande en del i deras liv, jag finns fortfarande för dem. Min största rädsla är att bli bortglömd, men jag måste kanske våga inse att jag inte blir det i första taget.. Iallafall så är det tal om inflyttningsfest och sen utgång. Problem nummer ett: Jag är inte ens 18, och på Debaser dit de tänkt gå är det 20. Men Sofia sa att om dom skulle kolla leg skulle hon inte heller komma in, hon har inte fyllt 20 än, så då är jag inte ensam iallafall =p Vet inte ens om jag ska dit, men det lockar lite faktiskt. Blev bara så himla glad över att hon ens frågade. Känns så konstigt att de blivit så vuxna.. Liksom, de har alltid bara varit två år äldre än jag, och det har aldrig känts mycket. Nu är det typ jättemycket, de fyller 20 nästa år :o Och jag ska lätt bjuda dem när jag fyller 18 på den fest (öhm, jahaa.. nej jag ska inte ha nån fest. Eller va?) jag inte ska ha. Men utgång blir det ju iallafall, och då ska de lätt med. Nu längtar jag lite till 18 iallafall. Och Niklas fyller 20 om bara ett par månader.. Han och jag som gjorde allt tillsammans som små. Ååh vad jag saknar dom stunderna.. Det livet. Livet när allt var perfekt, när solen sken varje dag och sorg var inget vi hört talas om. Jag vill aldrig aldrig aldrig glömma de stunderna jag haft som barn. Det var det bästa man kan tänka sig, min barndom var den bästa i världen och allt är tack vare de människor jag omgavs av. All den kärlek jag fick av så oerhört många har satt sina spår, och alla de som älskade mig så som jag älskade dem ska jag aldrig glömma. Det kommer alltid finnas i mitt hjärta, det ni gav mig. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback