I want something good to die for

Helst skulle jag ha velat spendera den här söndagen på samma sätt som förra.. Men pappa var hemma och jag tvingade mig själv upp ur sängen, tvingade mig själv att äta frukost, tvingade mig själv att vara trevlig och social. Han fick mig tillochmed att följa med och springa vilket visade sig vara dagens misstag. Hade ingen ork i kroppen, all energi var liksom kvar nånstans, antagligen glömde jag den hos Johanna igårkväll.. Var ett helvete att ta sig runt, njöt ingenstans, varenda steg var ett steg för mycket. Värdelösa jävla kropp.

Kvällen igår spenderades hos Johanna, vi tittade på Sunes jul och beundrade Håkan. Så grymt cool, jag vill vara som honom! Vi åt godis och brottades och skrattade. Vi skrattade tillomed så mycket att hennes pappa kom ner från övervåningen och undrade vad vi skrattade åt, han ville också vara med =p Nej, det var en behövlig kväll, även om det inte är likadant som det en gång varit. Som när vi träffades varje dag, som när typ två - tre dagar i veckan kunde vara helt galna, att man hade ont i magen konstant för att man aldrig slutade garva. De dagarna har blivit färre, och det är inte konstigt, inte alls; vi träffas inte lika ofta längre. Chansen att båda ska vara på sånt humör är mindre nu såklart. Men det är synd, och det är nog det enda jag saknar från högstadiet. De oslagbara skrattanfallen som ingen annan förstod sig på. Men jag älskar dig för den du är min vän, och jag kommer alltid göra det. <3