I want something good to die for

Igen. Jag trodde att den där natten för ungefär två år sedan var en engångsföreteelse, jag trodde inte jag skulle behöva uppleva den igen. Men det fick jag. Inatt. Du anar inte hur rädd du gör mig, du anar inte hur mycket jag gråter över dig när du försöker. När du är övertygad om att du bara är till besvär och jag försöker bevia motsatsen. När du tror att ingen vill ha med dig att göra, det är såna tankar som får dig att skicka det smset du gjorde och som får dig att verkligen försöka få ett slut på allt. På samma sätt som förra gången gick jag en halv dag och trodde att jag hade förlorat dig, jag gick en halv dag och försökte få in i min hjärna att du var borta för alltid. Jag grät ingenting imorse, jag tror det var för att jag inte kunde ta mer, min kropp sköt ifrån sig allt, den kunde inte hantera mer sorg. Men den här gången slutade lika som förra gången, du lyckades inte. Du anar inte hur glad jag är över det, hur mycket lättare det blev att andas när jag fick sms från dig vid tio. Hur jag genast kände att det magonda försvann.. Men jag vill inte vara med om det här igen, jag vill inte känna mig så sviken igen, jag hatar att känna mig så sjukt hjälplös och veta att jag säkert är del av att du inte vill leva. Du betyder så oerhört mycket för mig, även fast du inte tror det. Om du kunde se hur mycket jag grät när jag tänkte på det vi gjort, på alla oseriösa konversationer, alla dina drömmar, då hade du kanske förstått vad du är för mig.. Men du kommer nog aldrig förstå.. Men gör aldrig såhär mot mig igen. Aldrig. Jag kan inte ta det en gång till.

Sen till Elin: Jag hoppas det gick bra hos läkaren idag. Att du fick svar på vad som är fel och vad du kan göra för att göra det bättre och slippa ha ont. Jag, och säkerligen många med mig, kommer alltid finnas här när du inte orkar. Jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att få dig på andra tankar när smärtan är allt som finns i dina tankar. <3