I want something good to die for

Jävla dag. Vill börja med att säga förlåt till framförallt Ina och Anna som var tvungna att fika med mig när jag var såhär osocial.. Men ni lyckades ganska bra ändå, jag blev lite gladare för stunden. Tack.

Först så drömde jag en massa inatt, och vaknade och kände att idag skulle inte bli någon bra dag, jag kände att jag var väldigt sårbar. Jag kände att minsta lilla motgång skulle bli så himla jobbig. Och så blev det såklart också, engelskan var åt helvete. Kunde inte koncentrera mig när vi lyssnade på den där skivan, tankarna bara gled iväg hela tiden. Och då gick det ju inget bra när man skulle svara på frågorna och då var jag down at the bottom. Insåg på tunnelbanan påväg till skolan vad du faktiskt försökte göra i måndags natt. Allt bara gick upp för mig och plötsligt insåg jag att jag faktiskt kunde förlorat dig igen. Jag har inte kunnat ta in det helt ännu, men idag så gjorde det så jävla ont i hjärtat. Det tillsammans med tanken att min pappa kunde dött när som helst under det här året. Det blev för mycket för att jag skulle orka låssas vara glad och framförallt vara social. Jag ska göra mitt bästa för att vara hyper imorgon istället, jag vill ju vara glad. Jag mår ju så bra när jag är det, jag trivs så bra med det. Jag vill inte vara såhär, jag vill inte falla tillbaka i gamla mönster. Jag vill kunna stå på egna ben och klara mig själv, utan någon hjälp från någon endaste. Jag har lyckats hyfsat hittils och jag har lärt mig hur jag ska hantera allt. Men ibland blir det för mycket och det är då jag behöver den här extra styrkan som ska komma inifrån nånstans. Det är inte alltid den gör det, men jag hoppas den kommer under natten.