Mattelektion.

Oh, inte varje dag man har mattelektion i en datasal. De har skaffat nån internetsida där man kan få hjälp och testa sig själv och grejer och stuff like that. Ganska smart faktiskt, jag är asimponerad. Sen hur mycket den kommer användas är ju en annan fråga.. Jag har egentligen inget vettigt att skriva, jag är bara tom efter igår. Det var det sämsta jag sett i år. På två år. AIK spelade som de gjorde det året de åkte ner, dåligt var det. Inte en pass rätt, inga löpningar, inget jävlar-anamma. INGENTING! Det var så sjukt jävla dåligt och när man spelar så förtjänar man inte att vinna. Därför vann Bajen. För att AIK var så sjukt jävla dåliga och så sjukt jävla otaggade. Och publiken? Öhm, det var det sämsta jag vart med om också. Okej, vi kom rätt sent och hamnade rätt långt ner. Men vafan, är det derby så ska det vara drag på hela läktarn. Det ska vara som mot Djurgårn i våras, det var grejer det. Då var jag så jävla hes, kunde knappt prata vanligt. Nu satt jag ner emellanåt för att jag ville inte se, jag ville inte se hur spelarna skämde ut sig på planen, hur de var tafatta i varenda närkamp och hur Örlund fick jobba helt jävla ensam mot elva bajenspelare. Han fick bara en femma av tio i betyg i DN, men han var fanimig värd iallafall en sexa eller en sjua. Och ska man jämföra med resten av laget ska han fanimig ha en tia. SÅ dåliga var alla andra. Det var han, och bara han, som räddade AIK från nåt ännu värre.

Men jag lyckades och jag vågade ta mig till skolan idag, jag tänker inte vika ner mig. Det var AIK som spelade, inte jag. Jag kan inte styra vad spelarna gör på planen, allt jag kan göra är att sjunga halsen av mig. Och det gjorde jag inte, men helt ärligt har jag ingen lust att ge och offra så mycket, när vi inte får nånting tillbaka. Om spelarna verkligen hade kämpat och man hade sett att de gjort allt för att försöka vinna den här matchen så hade jag sjungit. Då hade det varit värt nåt, men när man inte får betalt för de pengar man lagt ut, den tid man slösar och de känslor man upplever, då känns det värdelöst. Såhär kändes det inte ens 2004 när de var som sämst, för då var varje match såhär och man hade vant sig typ. Nu har det gått så bra hittils och de har inte spelat såhär dåligt på hela säsongen och då är man inte van. Dessutom som jag mår för tillfället kan jag inte ta sånt här heller, det blir för mycket liksom.. Varenda minsta lilla motgång blir jättestor och det finns inte ord för hur ont den här förlusten gör i mig, för det handlar om mer än bara en förlust. Det är ett helt liv, en hel livsstil. Hela jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback