I want something good to die for

Jag vet inte ens varför. Jag har inte en jävla aning om varför. Det man inte tänker på existerar inte, right? Men jag har ju börjat tänka på det. Varje jävla kväll/natt den här veckan har jag legat där och tänkt. Tänk om.. ifall.. vad hade hänt om.. hur hade det varit om.. Sånt. Om och om och om igen. Jag trodde det var förbi, jag trodde jag rest mig med rak rygg, jag trodde jag tänkt jag klarade den här hösten med befog att tänka det. Nej. Icke. För nu känns det som det börjar om igen. Det är inte lika intensivt men visst känns det. Det jag undrar är varför det dyker upp just nu? Nu när det börjar bli varmt ute, nu när livet ska vara som bäst. Åh jag önskar jag fungerade som förr..

Imorgon tänker jag klara talet. Jag tänker göra det så jävla bra. Jag tänker gå ut från det där klassrummet och känna yes, jag lyckades. Jag tänker det. För jag kan inte tillåta mig själv att misslyckas, för jag vet vad det skulle sluta med. Det är därför jag tänker lyckas. I fem minuter och fyra sekunder tänker jag prata. Sen är det över. Då har jag lyckats och vunnit över mig själv och min egen rädsla.