I want something good to die for

Oh härlig dag! Det känns som den har spenderats till största delen utomhus, och det har den nog också. Först på våran långa lunch satt vi uppe på berget och hade det jättemysigt. Bara lite udda diskussioner. Prat om Raoul Wallenberg ledde till diskussioner om Saw-filmerna. Sen helt plötsligt på sisådär två sekunder var samtalsämnet chips! Och vi kom även fram till hur man ska vara om man vill vara helt neutral och helt normal. Utan kläder och indränkt i salt. Vi fick även sitta utomhus på engelskan, det var varmt och mysigt det med :) Sen när vi skulle gå hem och jag gått utanför skolan hör jag någon som ropar Cissi! Och vem är det, om inte Amanda? :o Inte helt beredd att se henne där, men det var jätteroligt att se henne, länge sen jag träffade henne sist =/ Försökte övertala henne att komma tillbaka till fotbollen och det lät på henne som att hon saknade oss väldigt mycket. Det förstår jag. Och jag saknar henne! Det finns ingen att retas med längre..

Nu ska jag snart göra min etikläxa och sen plocka mina ögonbryn. Jag är ensam hemma och musiken är på max. Nästan ^^, Det är synd att mina högtalare är mongo bara.

Och vad ger dig rätten att tracka ner på mig, när jag inte får göra samma sak tillbaka? Hur kommer det sig att det är okej för dig att trycka ner mig i skorna, medan det är helt totalt fel när jag reagerar på det eller säger nåt taskigt tillbaka? Jag undrar verkligen vad det beror på, om det är för att jag är så jävla mycket sämre än vad du är kanske. Att du inte tål att jag säger emot, du tål inte att jag för en gångs skull vågar sätta hårt mot hårt. Men jag tänker stå på mig, jag tänker inte vika ner mig. Inte en gång till. Det är slut med det nu.

Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten. Och du måste älska den. För om du gör det, då kan allt annat få vara hur äckligt som helst.