Stå ut med mig..

Man får vad man förtjänar - right? Men då undrar jag, vad fan har jag gjort för att förtjäna det här? Det måste varit något väldigt omedvetet, för jag har inte en enda jävla aning om vad det är. Jag är bara så jävla förvirrad, mina tankar vet inte vart dom ska ta vägen, det är alldeles för många på en gång. Och jag vet jag vet jag vet att jag borde berätta för er, jag borde berättat redan i måndags. Så ni kan förstå, så ni kan förstå varför jag varit som jag varit den här veckan. Men jag har inte kunnat, jag måste samla kraft först. Dessutom var det först igår jag insåg att det faktiskt är så. Jag vet inte vad, men jag har väl gått runt och hoppats på att allt ska ändra sig, att det bara var en dröm. Men igår förstod jag att det är inte så. Det kommer hända. Därför måste jag berätta för er. Jag är bara så dålig på att prata om jobbiga saker. Jag vill inte ha medlidande, jag mår bara sämre av det. Men jag lovar att ni ska få veta. På ett eller annat sätt måste jag berätta. Det funkar inte annars, jag funkar inte annars. Det känns bara som att om jag berättar det för fler, just nu är det bara Johanna som vet, så blir det verklighet på riktigt. Det känns som att ju färre jag berättar för, ju mindre sant är det. Ju färre jag anförtror mig åt, ju starkare är jag. Jag måste bara banka in i mitt förbannade jävla huvud att det inte är så!!

Kommentarer
Postat av: felicia

Jag tror man måste gå igenom vissa jobbiga saker i livet för att riktigt kunna uppskatta saker sen. Du blir bara starkare av det också, du kan redannu hantera en kris och då blir det bara lättare när du är vuxen.. Hoppas du förstår vad jag menar


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback