I saw the lights, and now it's black again.

Jag blir tokig. Jag vill inte falla tillbaka, jag vill inte hamna där igen. Men jag känner ju att jag är påväg bakåt igen, jag känner ju att det som jag kämpat mig upp ifrån, det är påväg ikapp igen. Det höll i knappt en vecka. Kul. Men natten kommer tillbringas hemma hos Felicia, det känns bra iallafall. Förhoppningsvis kan hon få mig att antingen sova eller tänka på nåt annat. För jag är trött på att ligga i min förbannade säng, vända mig, sätta mig upp, försöka förstå, och tänka tänka tänka tänka. På natten ska man sova.. Förklara det för min hjärna..

Inget av det här borde jag egentligen skrivit, för jag är helt uttömd på mat, jättetrött och skitirriterad. Men jag måste ventilera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback