I want something good to die for

Idag är det typ första dagen det riktigt känns att det är sommar och sommarlov på en gång. Förut, innan skolan slutade, kändes det som sommar. Sen när skolan väl slutat blev vädret dåligt och det kändes bara som sommarlov. Idag fick vi alltså ta del av bådadera :) Den molntäckta himlen som var utanför fönstret när jag gick hemifrån försvann framåt på dagen och tjocktröjan jag hade på mig kunde jag med glädje ta av och njuta i den värmande solen medan jag och Felicia tittade på knattefotboll vid Medis. Vi satt där med våra tio ballonger som vi blåst upp i Kungsan, men fega som vi är, inte delat ut.. Det löste sig senare, det var ett gäng barn som blev jättelyckliga över ballongerna vi gav dem. Oliver kom och sällskapade med oss också, det var väldigt trevligt. Han hade köpt ett par rutiga byxor, så nu är jag inte ensam längre :) Nej, det var verkligen en jättehärlig dag, ingen koll på tiden, inga krav, ingen stress, inga måsten. Helt jättebra. Så vill jag att alla dagar ska vara.

Men imorgon är det passa tider som gäller! Jag och Nickepicke ska på Accelerator vid Universitetet. Det blir intressant, det är inte så många band man känner igen, men det ska nog bli bra det här tror jag. Trevligt sällskap har jag ju i vilket fall, och det är ju tur. Hur kul skulle det vara att gå med någon humorbefriad liksom? Det blir party i över tolv timmar iallafall, det ska vi nog klara ;D

Om varje dag fortsätter att vara fylld med aktiviteter som idag och imorgon kommer jag glömma bort att tänka. Det är så jag vill att sommaren ska vara, men jag känner mig själv och det kommer inte bli så. Men jag ska göra mitt bästa, jag lovar.