I want something good to die for

Nu vet jag varför jag kämpar och orkar när det är som jobbigast. Det är det jag får tillbaka, det är ögonblicken av total lycka och bara skratt, det är de ögonblicken jag så lätt glömmer bort när allt är svart runt omkring.. Men de finns där, och de har funnits idag.

Jag, Oliver och Felicia bestämde oss för att dissa bion och spela minigolf istället. Det var roligt och Felicia var sämst :D Fast ett tag var jag illa ute, men jag klarade mig från att komma sist ^^ Iofs var det sämsta banan nånsin, inget man åker tillbaka till. Men vi hade det trevligt på en brygga i närheten sen, dit Felicia vill åka imorgon och bada :) Jag tror det blir så, om det är någon som vill bada med henne är det bara höra av er, för jag tror inte hon vill bada själv..

Sen nu på kvällen fick jag sms av barndomskompis Niklas! Han föreslog att vi skulle gå på Accelerator tillsammans, han bjuder :) Det var jävligt nice, så nu måste jag lyssna in mig på massa artister för att kunna utnyttja dagen till fullo. Jag har nästan fyra veckor på mig, det här kommer bli bra :) Min värld är lite ljusare nu, framförallt har jag ingen lust att tänka på allt jobbigt. Mailet från Ubbe värmde också, han bryr sig och han ser, trots att jag inte säger nåt. Det är så en tränare ska vara.