Tell me goodbye.

Bläbläbläblä. Jag har försökt allt för att hitta tillbaka till leendet jag hade hela dagen innan matten. Det har inte funkat. Inte ens att ha en sån där bra konversation med dig, en sån där rolig och oseriös. Inte ens att sova i två timmar. Inte ens att ta ett varmt bad med kent i högtalarna. Jävla matte säger jag bara. Och viljan att gå till skolan imorgon är väl inte sådär jättestor med tanke på att vi verkligen kommer ha spanska. Det går inte att slippa. Jag har inte haft det på fem - sex veckor men imorgon måste jag alltså genomlida två timmars spanska. När den andra gruppen slipper sin för att nationella i engelska är lagd under deras lektion. Vilket betyder att jag måste stanna i skolan i nästan fyra timmar efter att jag slutat. Kul? Inte riktigt.


kent.
Det kallas chocktilstånd
När orden bränns
Inpå bara skinnet
Och gång på gång mot asfalten
Varför skrapa kinden mot väggarna
Klämma fingrar i dörrarna?
När benen alltid bär tillbaka hit
För att presentera ett svin

Det kallas chocktillstånd
När tankar känns
Och skär som bitar av glas
Små, små sår under linningen
Varför är du som jag?
Mot väggarna
Står tvekande vid dörrarna
När benen alltid skakar dig tillbaka hit
För att presentera ett svin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback