Utan dig vet jag inte vad jag skulle vara.
Åååh. Ge mig inspiration. Ge mig engagemang. Ge mig nåt. Är så jävla trött på all den här pressen, på allt det där som måste göras till imorgon. Jag är långt ifrån klar med nåt av det. Jag är långt ifrån avslappnad. Jag är långt ifrån pigg och glad. Jag är långt ifrån allt och jag är långt ifrån dig och dig och dig. Du du du du du. Och du. För vem sa att saknad kan vara skönt? Sluta ljug. Och vem sa att jag inte behövde dig? ..det var nog jag.. Sluta ljug. Och vem sa att jag skulle klara det här galant? Det kommer jag aldrig göra.
Min bästa vän. Du som är en av få som sett mig gråta. Du som är en av de som jag kan skratta oavbrutet med. Du som är en av få som är lika konstig som jag. Du som är en av få jag aldrig kommer glömma bort. Du som är en av få jag alltid kommer att älska. Vad har hänt med oss nu? Vart har vi tagit vägen? Det där som vi en gång hade, det där oslagbara. Duvet, duochjag. Vart tog du vägen? Och vart har jag tagit vägen? Det där ochet har blivit mer och mer suddigt. Nu är det mer du. Och mer jag. Inte så mycket duochjag längre. Det gör jätteont i mig att inse det här. Det gör jätteont i mig att vi två inte är en längre. För jag saknar dig så förbannat jävla mycket och jag hatar mig själv för att jag låter annat gå före dig. Men jag lovar. I och med det här inlägget lovar jag att ändra på det. För jag vill att det ska vara sådär som det var förut. För jag vill inte sakna. För jag vill inte ha minnen. Jag vill ha upplevelser. Tillsammans med dig är de som bäst. Det är när jag är med dig som jag är som bäst och det är därför jag inte kan vara det längre. För jag träffar dig alldeles för sällan. För jag är halv utan dig, tro inget annat. Nu räcker det med dåligt samvete, nu räcker det med tomma ord. Nu ska jag ändra på det här på riktigt. Och jag hoppas du vill hjälpa mig med det. För en vänskap kan inte överleva på en person. Det krävs två. Jag ska ändra på det här tillsammans med dig. För när jag är med dig är jag bäst och då kommer jag lyckas. Vi kommer lyckas Johanna.
Min bästa vän. Du som är en av få som sett mig gråta. Du som är en av de som jag kan skratta oavbrutet med. Du som är en av få som är lika konstig som jag. Du som är en av få jag aldrig kommer glömma bort. Du som är en av få jag alltid kommer att älska. Vad har hänt med oss nu? Vart har vi tagit vägen? Det där som vi en gång hade, det där oslagbara. Duvet, duochjag. Vart tog du vägen? Och vart har jag tagit vägen? Det där ochet har blivit mer och mer suddigt. Nu är det mer du. Och mer jag. Inte så mycket duochjag längre. Det gör jätteont i mig att inse det här. Det gör jätteont i mig att vi två inte är en längre. För jag saknar dig så förbannat jävla mycket och jag hatar mig själv för att jag låter annat gå före dig. Men jag lovar. I och med det här inlägget lovar jag att ändra på det. För jag vill att det ska vara sådär som det var förut. För jag vill inte sakna. För jag vill inte ha minnen. Jag vill ha upplevelser. Tillsammans med dig är de som bäst. Det är när jag är med dig som jag är som bäst och det är därför jag inte kan vara det längre. För jag träffar dig alldeles för sällan. För jag är halv utan dig, tro inget annat. Nu räcker det med dåligt samvete, nu räcker det med tomma ord. Nu ska jag ändra på det här på riktigt. Och jag hoppas du vill hjälpa mig med det. För en vänskap kan inte överleva på en person. Det krävs två. Jag ska ändra på det här tillsammans med dig. För när jag är med dig är jag bäst och då kommer jag lyckas. Vi kommer lyckas Johanna.
Kommentarer
Postat av: johannus
Det har varit så himla mycket den senaste tiden, så det är inte bara du som har prioriterat annat..men vi kommer att lösa det här, tillsamans. alla har svackor då och då, men det betyder inte att våran vänskap tar slut. så lätt kommer du inte undan :P (L)
Trackback