kentkentkent.

Det är bara ett par timmar kvar nu. Ska träffa Sofia och Niklas om tre timmar. Det känns inte så lockande att köa hela dagen när det är nollgradigt, blåser och regnar.. Nejtack, jag klarar mig. Då står jag hellre längre bak. Och se lär vi ju göra ändå :)

Fan vad bra det kommer bli, det spelar ingen roll vilka låtar de spelar, jag bryr mig inte. Jag får se kent igen och det känns så himla bra. Jag börjar bli pepp igen. Jag var jättepepp imorse, ville sjunga och skutta när jag gick till tunnelbanan, men det försvann tyvärr under engelskan.. Jag är nämligen väldigt trött på att aldrig lyckas. Men nu har jag laddat med kent hela eftermiddagen och det känns att det närmar sig. Drömde i och för sig oerhört jobbigt inatt.. Jag skulle inte hinna till konserten och jag glömde massa saker och allt var bara kaos. Nu kom jag på att jag måste tömma kameran på bilder. Bra :)

Nästa gång jag skriver här är jag en kentupplevelse rikare och antagligen en lyckligare person. Det känns bra.

(Btw så hörde jag på radio en tjej som skulle på vägskyltsträff. Hahaha, vad fan är det? :D Så himla konstigt!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback