Och än fanns det tusentals tårar kvar.

Jag hatar att inte räcka till. Att inte vara den som är självklar, att inte ens räknas. Jag vill räcka till och jag vill faktiskt räknas också. Men jag förstår, och det finns inte mycket att göra åt saken. Trots det så är det jävligt jobbigt.. Oerhört..

Förlåt, men jag är bara så himla less.



Jag skulle aldrig haft kenttröjan på mig idag. Men att jag inte i förväg räknade ut vad det skulle innebära gör ju att jag har mig själv att skylla. Men då vet jag det i alla fall, inte någe mer kent i skolan för min del.

Jag är så trött på att vara arg hela tiden.. Det försvinner aldrig, jag är hela hela tiden arg. Jag vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback