Gräs.
Ett inlägg om gräs i allmänhet och känslan att vara ett grässtrå i synnerhet.
Tänk att vara ett grässtrå. Ett grönt litet grässtrå som står omgiven av tusentals andra. Vore inte det väldigt tryggt? Att hela tiden vara omgiven av likasinnade, hela tiden vara omgiven av några som förstår hur allt är, som vet exakt hur det är att vara som du är. Det skulle vara en väldig trygghet. Men också en oerhörd rädsla. För som grässtrå växer du varje dag, för varje dag som går blir du längre och längre. Har du tur bor du på en äng och kan växa dig hur lång som helst, och dina vänner är lika långa. Du slipper känna dig konstig. Har du otur växer du inte på en äng. Det är här rädslan kommer in. För fatta den dagen det kommer ett gigantiskt vrålande monster med knivar under sig som med glädje hugger av först dina vänner, och sen dig. Du blir halv och allt det där som du kämpat och växt är bara som bortkastat. Du blir antagligen jätteledsen för att du inte längre är lika lång som du alldeles nyss var, men så kommer du på att alla runt omkring är ju lika korta som du! Du är inte ensam om att vara ledsen och avhuggen.
Tänk att vara ett grässtrå på en fotbollsplan. Det måste vara bland det konstigaste ett grässtrå kan uppleva. För tänk dig att du står och pratar med din grässtråkompis, men så helt plötsligt blir din kompis dränkt i något vitt! När du tittar dig runt är alla som stod runt din kompis vita, medan du själv och de runt dig fortfarande är gröna. Vad händer? Sen några timmar senare kan du ha otur att bli nedtrampad av något runt och spetsigt. Inte ett dugg skönt och du blir nedtryckt till rötterna, bokstavligt talat. Har du ännu mer otur blir du förflyttad från din plats och kan aldrig hitta tillbaka. Du får skaffa dig nya vänner på den nya platsen du hamnade på, vilket inte visar sig vara så svårt, eftersom de är i samma situation som du.
Om man ändå var ett grässtrå, eller vad säger ni?
Tänk att vara ett grässtrå. Ett grönt litet grässtrå som står omgiven av tusentals andra. Vore inte det väldigt tryggt? Att hela tiden vara omgiven av likasinnade, hela tiden vara omgiven av några som förstår hur allt är, som vet exakt hur det är att vara som du är. Det skulle vara en väldig trygghet. Men också en oerhörd rädsla. För som grässtrå växer du varje dag, för varje dag som går blir du längre och längre. Har du tur bor du på en äng och kan växa dig hur lång som helst, och dina vänner är lika långa. Du slipper känna dig konstig. Har du otur växer du inte på en äng. Det är här rädslan kommer in. För fatta den dagen det kommer ett gigantiskt vrålande monster med knivar under sig som med glädje hugger av först dina vänner, och sen dig. Du blir halv och allt det där som du kämpat och växt är bara som bortkastat. Du blir antagligen jätteledsen för att du inte längre är lika lång som du alldeles nyss var, men så kommer du på att alla runt omkring är ju lika korta som du! Du är inte ensam om att vara ledsen och avhuggen.
Tänk att vara ett grässtrå på en fotbollsplan. Det måste vara bland det konstigaste ett grässtrå kan uppleva. För tänk dig att du står och pratar med din grässtråkompis, men så helt plötsligt blir din kompis dränkt i något vitt! När du tittar dig runt är alla som stod runt din kompis vita, medan du själv och de runt dig fortfarande är gröna. Vad händer? Sen några timmar senare kan du ha otur att bli nedtrampad av något runt och spetsigt. Inte ett dugg skönt och du blir nedtryckt till rötterna, bokstavligt talat. Har du ännu mer otur blir du förflyttad från din plats och kan aldrig hitta tillbaka. Du får skaffa dig nya vänner på den nya platsen du hamnade på, vilket inte visar sig vara så svårt, eftersom de är i samma situation som du.
Om man ändå var ett grässtrå, eller vad säger ni?
Kommentarer
Postat av: FESSE
ääh, plugag spanska istället (:
Postat av: Äjlyn
Hahah det låter som vår dikt vi skrev i ettan om fotbollsplanen! ^^ Vart tog den vägen?! =(
Postat av: C
Elin, det var i våras, men jag vet vilken du menar ;D Gav vi den inte till Max..? Han är inte lika bra på att spara saker som Daniel, som tillochmed sätter upp våra teckningar på väggen (:
Trackback