I want something good to die for

Ibland känner jag mig bra duktig. Som när jag går på spansklektioner frivilligt eller som när jag läser böcker som psykiatrin i Sverige och för anteckningar till min uppsats. Tyvärr blev det bara en halv sida med anteckningar, för jag orkade inte koncentrera mig längre. Ska nog klä på mig och åka till skolan snart tror jag, jag kan lura någon att spela fooseball med mig :)

Igår blev det ingen träning för b-laget skulle tydligen ha match på våran plan och våran träningstid. Utan att någon informerat tränarna om det. Jag orkar inte ens bli irriterad längre, för det är så jävla vanligt. Att tjejer får flytta på sig, att tjejer alltid, alltid, alltid kommer i andra hand. Att tjejer aldrig tas på allvar, att vi aldrig får vad vi ska ha. Inte undra på att det blir som det blir. Att vi har könsroller. Att det är ojämställt. När en förening antagligen aldrig i hela sitt liv skulle få för sig att låta damlaget (inte ens något b-lag) spela träningsmatch på herrlagets träningstid. Det skulle ALDRIG inträffa. Och nu blev jag visst irriterad ändå. Men i vilket fall som helst så promenerade jag hem till Therese istället och umgicks. Det var trevligt :)

Och vi kommer inte längre, vi är tillbaks på noll. Men ingen kommer sörja, vi har spelat ut vår roll. Vi glömmer hela skiten, den betyder ingenting, vi skulle kommit längre, men vi räckte inte till. Vi blev som dom andra.