I want something good to die for

Jag har ingen lust att träna ikväll.. Dels för att det har regnat/snöat hela dagen och dels för att det är på grus. Det dröjer ytterligare tre veckor innan den här grustiden byts ut mot en grästid. Men den som väntar på något gott.. Sen så är det så jobbigt att inte känna någon. Att inte veta hur jag ska bete mig eller vem jag ska prata med eller vem jag ska vara i par med. Jag känner mig fel bara. Jag vill att det ska vara enkelt och självklart, som i Råsunda. Där var det självklart för mig och alla andra vem jag var och hur jag betedde mig. Nu kommer det dröja ett bra tag innan jag byggt upp det i Spånga, det kommer dröja innan de lär känna den riktiga Cissi. Det är lite synd, men jag tycker sånt här är så himla jobbigt så jag tänker låta det ta tid. För jag har bestämt mig. Hade jag inte gjort det, hade jag lagt av med fotbollen. För att jag tycker det är så jobbigt med nya sociala sammanhang. Hade jag inte bestämt mig, hade min kärlek till fotboll försummats av att jag inte kan slappna av eller hantera mig själv bland nya människor.. Och idag känns det som att det inte spelar någon roll, att jag inte vill gå dit och usch. Jag måste. Jag måste gå dit för att jag ska våga nästa gång och nästa och nästa. För att bygga upp det som egentligen är jag, där också.

Jag är bara rädd för att det kommer ta för lång tid. Att jag inte ska bli accepterad.