Söndag

Jag har haft en tröja hos mig ett tag nu, som inte är min, men som tillhör en väldigt speciell person. Den har jag på mig nu, och känner jag efter riktigt noga känner jag lukten av trygghet. Det är vad som lugnar mig efter ett dygn som har varit helt åt helvete. Jag har stängt av telefonen nu och har Lars Winnerbäcks sånger i stereon. Paniken jag kände igårkväll när det svartnade för ögonen, när jag inte kunde andas och inte hade kontroll över min egen kropp. När jag nästan bröt ihop, när tårarna rann utefter kinderna. Det som skrämde mig mest var att ingen brydde sig. Att alla var för själviska för att bry sig om någon annan. Sen natten med alla mardrömmar. Panik och skräck där med. Och nu det här, igen. Jag klarar inte av att bo här, jag måste härifrån.

Jag vill träffa min pappa. Jag saknar honom så att det gör ont. Jag minns inte när vi sågs senast. Vi pratade i telefon i fem minuter förra veckan. Jag behöver honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback