Uppkörning
Följande skrev jag på riktigt papper inatt vid halv ett-tiden:
Det är en konstig känsla jag har inför imorgon. Ena halvanav mig är livrädd, rädd för att göra fel, rädd för att misslyckas. Att svikamig själv och mitt löfte att klara allt på första försöket.
Den andra halvan av mig ser fram emot morgondagen lika mycket som jag såg fram emot julafton när jag var liten. För den här halvan av mig vet att jag kan köra bil och ser egentligen mest fram emot till när jag är färdig och har fått mitt körkort. Och glädjen att berätta för alla. Få köra bil ensam.
Jag ska ha samma kläder imorgon som jag hade på teoriprovet. Jag intalar mig själv att de ger mig tur, även om jag vet att det är jag som ska köra bil, inte kläderna.
Jag har även berättat för två arbetskamrater att jag skaköra upp. Hade lovat mig själv att inte säga något till någon när det var, men inför teoriprovet berättade jag för två personer. Och det gick ju vägen. Det kommer imorgon göra också. Det är bara så svårt att inte skicka sms och berätta hur nervös jag är. För det är jag ju. Nu ska jag läsa lite, sen somna. Alla tankar om imorgon är nedskrivna, så jag kommer kunna somna bra :)
Nu har idag varit. Eller, idag är fortfarande, men uppkörningen är över och jag har körkort. Jag blev inte så glad som jag trott, är lite besviken över det. Men körningen gick så pass bra att jag egentligen inte ens var nervös, jag väntade mig att bli godkänd, om inte instruktören var elak. Och det var han verkligen inte.
Så nu har jag körkort och får köra bil ensam! Så jäkla skönt. Och det ska bli väldigt roligt att se mammas reaktion när jag låter bli att sätta på övningskörningsskylten.. :)
Det är en konstig känsla jag har inför imorgon. Ena halvanav mig är livrädd, rädd för att göra fel, rädd för att misslyckas. Att svikamig själv och mitt löfte att klara allt på första försöket.
Den andra halvan av mig ser fram emot morgondagen lika mycket som jag såg fram emot julafton när jag var liten. För den här halvan av mig vet att jag kan köra bil och ser egentligen mest fram emot till när jag är färdig och har fått mitt körkort. Och glädjen att berätta för alla. Få köra bil ensam.
Jag ska ha samma kläder imorgon som jag hade på teoriprovet. Jag intalar mig själv att de ger mig tur, även om jag vet att det är jag som ska köra bil, inte kläderna.
Jag har även berättat för två arbetskamrater att jag skaköra upp. Hade lovat mig själv att inte säga något till någon när det var, men inför teoriprovet berättade jag för två personer. Och det gick ju vägen. Det kommer imorgon göra också. Det är bara så svårt att inte skicka sms och berätta hur nervös jag är. För det är jag ju. Nu ska jag läsa lite, sen somna. Alla tankar om imorgon är nedskrivna, så jag kommer kunna somna bra :)
Nu har idag varit. Eller, idag är fortfarande, men uppkörningen är över och jag har körkort. Jag blev inte så glad som jag trott, är lite besviken över det. Men körningen gick så pass bra att jag egentligen inte ens var nervös, jag väntade mig att bli godkänd, om inte instruktören var elak. Och det var han verkligen inte.
Så nu har jag körkort och får köra bil ensam! Så jäkla skönt. Och det ska bli väldigt roligt att se mammas reaktion när jag låter bli att sätta på övningskörningsskylten.. :)
Kommentarer
Trackback