För alla oss som aldrig vet vad vi vill

Fördel med att må som jag gör just nu: hjärnan arbetar aktivt med att komma på anledningar att komma härifrån. Impulskentkonsert på fredag i en annan stad, au pair jobb i usa (dock på längre sikt iofs) och andra allmänna tankar om att bara dra.

Nackdel med dessa idéer: pengarna som skulle behövas behövs till annat. Även om min mamma säger att pengar är till för att användas, så kan jag inte använda upp alla pengar när jag inte har ett jobb. Det förstår till och med jag.

Men det vore så jävla skönt att komma härifrån. Jag är så trött på allt och alla att jag vill kräkas. Nej det vill jag förstås inte, det är jag ju rädd för, men det var mer en metafor. Det enda som inger trygghet just nu är människorna som bor på Småbjörksvägen. De är min räddning just nu och jag har nog aldrig träffat dem så ofta och så intensivt som den här veckan sen jag flyttade därifrån för fem år sen. Senast för 19 timmar igen, och om mindre än ett dygn en gång till. Det finns inga krav där och jag klarar inte av krav. Jag klarar egentligen inte av någonting. Och grejen med just de här människorna är att jag inte behöver klara något för att få vara med dem. Jag kan vara okapabel till allt, jag kommer ändå alltid vara välkommen och alltid känna mig trygg där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback