I want something good to die for

Det som igårkväll skulle blivit en bra kväll när jag kunde slappna av och få bort allt det jobbiga, blev istället tvärt om. När jag kom hem runt halv-två tiden var jag tillbaka på ruta ett. Det som skulle bli en bra kväll. Visst, det var väldigt roligt att träffa Emma och Julia igen, och visst, Alexander hade ett vääääldigt nice hus, och visst, det var bra människor där. Ändå blev det så fel. Det hade kunnat bli en perfekt kväll, på en terass med utsikt över vattnet, en brasa brinnande bakom oss och bara bra människor. Men det blev inte så. Jag kunde inte slappna av, jag kunde inte släppa kontrollen och mig själv. Jag föll tillbaka och antagligen hatar jag mig själv lite för det. För att jag inte kan kliva ut från mig själv ibland och bara strunta i hur det blir och hur det går.

Om en halvtimme åker mamma till Skåne och jag blir ensam i en vecka, och det ska bli så obeskrivligt skönt. Sköta mig själv och göra vad jag vill, när jag vill. Njuta av tystheten och ensamheten. Helst skulle jag bara isolera mig och inte träffa någon alls på hela veckan. Men det går ju inte. Jag har en massa saker inbokade och det jag ser fram emot och fasar mest händer på tisdag. Då måste jag vara social. Ingen återvändo. Ändå är jag så glad och det ska verkligen bli roligt. Verkligen. Och det kommer gå bra.