Sometimes good bye is the only way
Möhippa för Madde igår, och jag hade den roligaste dagen på länge! Den avslutades med ett nattdopp tillsammans med Madde och Maria i Kaanan, där jag inte varit på säkert två år.. Hur härligt som helst, vattnet var helt stilla, himlen var vacker, månen lyste jättestarkt och vattnet var så svalt och skönt mot kroppen. Kom hem vid halv ett och slocknade i sängen ganska omgående. Det är här det jobbiga börjar. Mardrömmar. Tredje natten i rad och de inatt var riktigt jävla jobbiga och läskiga. Verklighetstrogna och smärtan i ansiktet när jag blev knivskuren och rädslan att inte kunna gömma sig någonstans, att bli hittad var jag än gömde mig, var hemsk. Det dumma är att jag inte vaknar heller, utan jagades av de här drömmarna i åtta timmar, till jag vaknade vid nio, livrädd och med en fruktan för att somna om och uppleva allt igen. Tyvärr gjorde jag det och vaknade en och en halv timme senare. Usch.
Därför är jag nu rädd för att somna. Jag vill inte ha mardrömmar, det är bland det värsta som finns. Det går inte att påverka, men de påverkar en så mycket.
Det räcker nu.