Imorgon blir ett minne för livet.

Jag är fortfarande mätt. Vi åt världens godaste lunch på Gondolen, klockan ett, och jag är mätt fortfarande. Som jag sa till Elin; sån här lunch borde vi få varje dag. Men tal, sång och diplom! Och god mat :) Jag och Elin vann för övrigt, för vi fick flest diplom. Två stycken, ett 'årets comeback' för vårat UF-företag och ett 'Årets soffliggare' för alla gånger vi legat i soffan och haft det bra. Det sistnämnda fick vi tillsammans med Felicia, Micke och Pia :) Det var en väldigt fin lunch, en del tårar i ögonen blev det, både efter Nadoas dikt och efter Daniels tal. När det känns tungt ska jag tänka på Yngve och hans mörker och kyla, men ändå vara glad för det jag har. Det lärde Daniel oss idag och helt ärligt är jag ganska glad att han slutade i februari. Annars hade det blivit så jäävla jobbigt imorgon, för han är expert på att framkalla tårar. Det kommer bli jobbigt ändå. Men ändå så sjukt roligt. Jag är så jävla pepp!

Och imorse hade vi vår sista studiestuga. Frukost stod på programmet och jag hade bakat scones, Felicia hade fruktsallad, Emelie juice och Max hade youghurt med sig som ingen orkade äta av ^^ Vi tittade klart på Breakfast Club och den var ganska udda. Men vi har haft det väldigt mysigt alla onsdagsmornar och det här var ett värdigt avslut :)

Imorgon, efter en lång och lycklig dag, ska jag se soluppgången tillsammans med de jag älskar mest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback