I want something good to die for

Jag är lite bekymrad. Visst, jag är lite av en tänkare, men ibland är det saker som får mig att fundera lite extra, som får mig att ifrågasätta min kompetens som vän. Om det ens finns något som kallas kompetens när det gäller att vara en vän. Men det måste det väl finnas, eftersom det finns dåliga vänner, då de rent logiskt inte är riktigt kompetenta att vara vänner. Men kanske inte för alla. Kanske handlar det om mer än kompetens hos en person, antagligen handlar det mer om personkemi och ömsesidig kompetens. Komplettering av varandra.

Det var inte vad jag skulle skriva om. Bekymrad var ordet, och självklart handlar det delvis om vänskap. Eller vad som är på väg att hända med en vänskap jag trodde skulle vara för evigt. En vänskap som jag tror är på väg åt fel håll, på grund av, om jag får säga det själv, min egen inkompetens att vara en bra och närvarande vän. Att jag alltid ska lyckas sabba allt på grund av det. Någon gång tycker jag väl att jag borde lära mig, men kanske är det sån jag är. Men i vilket fall, jag är bekymrad över dig. Jag kan inte sätta ord på varför, men det känns som att du glider bortåt. Och jag kan inte hantera det, jag vet inte hur jag ska göra eller hur jag ska vara för att göra det bra igen. Istället gör jag ingenting. Ingenting alls. Fast det finns så mycket jag önskade att jag gjorde. Det finns så mycket jag önskar att jag vore.