Västeråshallen 29/2 2008
kent. Åh så bra det var. Jag hade glömt känslan, jag hade glömt hur beroende man blir. Jag hade glömt att efter att konserten är slut, så vill man se det igen och igen och igen. Men det är väl som de säger, underbart är kort. Ungefär två timmar. Två timmar underbar musik med underbart snygg sångare på scen och aaaaaaaaaah. Han rör sig så sjuuuukt snygg på scen, han den där Jocke Berg. Att han är rolig är ett plus också. Någon höll upp en banderoll i publiken, han kommenterar och säger att den var snygg och personen vänder på den. Han hinner inte läsa, och säger "Jag såg inte vad det stod på baksidan. Aha, kent rockar. (trumslag från Markus). Det var originellt. Tack." Det märks även att han har självförtroende så det räcker och blir över. På ett bra sätt. "Här kommer en låt som är välskriven. Och välspelad. Och välkompad. Den döda vinkeln" Sen ändrade han så fint i texten så att jag inte kunde låta bli att le. På skivan går det Jag såg dig springa över skaren, men igår sjöng han jag såg dig klättra över taken. Jag är kär i kent. Jag måste se dem i sommar, det kan inte bli för mycket. Omöjligt. Och jag vet att ingen som läser den här bloggen har brytt sig ett skit om vad jag skrivit nu, men det bryr jag mig lika lite om. Jag skriver för min egen skull, för att jag själv inte ska glömma. En bild kommer kanske upp en vacker dag också.