I want something good to die for

Sen den där dagen i juli förra året har jag varit avtrubbad och blockerat mina känslor, vilket har lett till att jag inte gråtit särskilt mycket. Jag tror jag kan räkna på en hand hur många gånger jag gråtit fram till i måndags. För då hände något. Jag vet inte vad, men efter träningen fungerade jag inte längre och jag grät. För första gången sen den där dagen i juli grät jag okontrollerat och jag tror det har gjort mig blödig! För nu har jag gråtit tre dagar i rad. Jag grät i måndags, jag grät igår och jag grät nyss. Men tårarna som kom nyss var av en annan anledning. De var av ett sms jag fick, ett sms som var det finaste jag läst och som jag knappt ens vågar tro på själv. För jag tror inte att jag, Cissi, har den förmågan. Jag har aldrig trott det. Men nu fick jag det svart på vitt av en person som är väldigt meningsfull i mitt liv, och det gör det mer trovärdigt. Så trovärdigt att jag tror på det och fäller ett par tårar.

Du har räddat mig så många gånger, många gånger utan att själv veta om det. Bara genom att finnas där och bara vara du. Jag är så tacksam för att du finns i mitt liv, du stod kvar när alla andra gick. Du höll i mig när alla andra knuffade på mig och du har gjort mig stark. Starkare än jag någonsin kunnat tro att jag skulle bli. Du har gjort mig till en klok människa. All kärlek till dig. <3