I want something good to die for

Jag känner mig aldrig så nöjd med mig själv som efter ett träningspass när jag egentligen inte haft lust. Idag var en sån dag. Satt i mitt rum och frös, pluggade teori och lyssnade på mysig musik. Vem har lust att ge sig ut i mörkret och kylan och springa runt en jävla sjö då liksom? Det hade inte jag. Men ett sms till Linus och ett svar gav mig motivation nog att byta om och sen fanns det ingen utväg. Asjobbigt var det, verkligen. Hade lust att vända efter ett par kilometer, men jag stretade emot. Och märk av min förvåning när jag slog rekord med 20 sekunder! Jag förstår verkligen inte hur det går till, det här med att slå rekord. Två rekord på en och en halv vecka nu. Efter en och en halv veckas träning. Tider som är minuten bättre än vad de var i somras, när jag sprungit regelbundet i nästan två månader. Den enda förklaringen jag kan hitta är Linus, helt ärligt. Jag har precis stretchat och det känns så bra i kroppen. Jag känner mig smidig. Långt ifrån vad jag är, men det är inte så noga. Till nyår är jag.