Ickevänskap
Ibland måste man kanske inse att saker tar slut, trots att det är jobbigt. Trots att man vill att de ska vara för evigt. Trots att man trodde att de skulle vara för evigt. Men för att citera Herr Winnerbäck: Allting har ett slut. Påsklovet har ett slut, sommaren har ett slut, en bra film har ett slut. Allt du kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den. För om du gör det så kan allt annat få vara hur äckligt som helst.
Men jag vill kanske inte vara ensam. Jag vill kanske inte att vänskap ska ta slut. Jag trodde vänskap var för alltid, jag trodde dessutom att den vänskapen vi hade kunde övervinna allt. Jag har förstått nu att jag hade fel. Kanske är jag bättre utan dig. Antagligen är du bättre utan mig. Vi är bättre utan varandra.
Jag vet hur jobbigt du har det, ändå kan jag inte förmå mig att höra av mig. Trots det låter jag min feghet ta över och bli till dåligt samvete istället. För att jag inte hörde av mig. Inte nu och inte förut. Jag ångrar mig varje dag.
Jag vill bara vara glad.
För tankarna slår emot mig när jag minst anar det. Det blir värre då, när jag inte anar det. Då har jag inte hunnit bygga upp ett försvar innan jag blir nedsparkad. Jag promenerade kors och tvärs över hela Kungsholmen idag. Det blåste och var ganska kallt, men jag valde att gå istället för att åka buss. Jag slipper möta folks blickar då.
Jag måste ta tag i det här. Det kan inte vara såhär, det borde vara på något annat vis. Hur vet jag inte, men jag vet att det här är fel.
Men jag vill kanske inte vara ensam. Jag vill kanske inte att vänskap ska ta slut. Jag trodde vänskap var för alltid, jag trodde dessutom att den vänskapen vi hade kunde övervinna allt. Jag har förstått nu att jag hade fel. Kanske är jag bättre utan dig. Antagligen är du bättre utan mig. Vi är bättre utan varandra.
Jag vet hur jobbigt du har det, ändå kan jag inte förmå mig att höra av mig. Trots det låter jag min feghet ta över och bli till dåligt samvete istället. För att jag inte hörde av mig. Inte nu och inte förut. Jag ångrar mig varje dag.
Jag vill bara vara glad.
För tankarna slår emot mig när jag minst anar det. Det blir värre då, när jag inte anar det. Då har jag inte hunnit bygga upp ett försvar innan jag blir nedsparkad. Jag promenerade kors och tvärs över hela Kungsholmen idag. Det blåste och var ganska kallt, men jag valde att gå istället för att åka buss. Jag slipper möta folks blickar då.
Jag måste ta tag i det här. Det kan inte vara såhär, det borde vara på något annat vis. Hur vet jag inte, men jag vet att det här är fel.
Kommentarer
Trackback