Resultatlöst mod
Jag blev inte tillräckligt modig. Inte idag. Jag gick till biblioteket istället. Där behöver jag inte vara modig och det är skönt. Var där i en och en halv timme. Lånade tre böcker och läste en tidning med en intervju med Lars Winnerbäck från i somras. Var avslappnad när jag gick hem och började läsa en av böckerna. En ungdomsbok, men det struntar jag fullständigt i. Har hört en hel del om den, att den ska vara bra. Så jag lånade den.
Har ungefär 50 sidor kvar nu. Och som jag har gråtit. Det är befriande att gråta, och det är därför jag lånar böcker som jag vet är sorgliga. Det är min väg till tårar. Tårar som i annat fall aldrig kommer. Som stannar inuti och blir kalla och hårda. Jag vill inte vara kall och hård. Då läser jag sorgliga saker tills kudden är alldeles blöt och mina ögon är röda av gråt. Jag undrar varför tårarna gör ögonen röda? Är de allergiska måntro? Det spelar egentligen ingen roll. Jag trivs med att gråta över saker som handlar om någon annan. Gråta över saker som jag kan välja att strunta i om de blir för jobbiga.
Så ser inte verkligheten ut. Det är nog tur. I verkligheten kan man inte strunta i jobbiga saker. Trots att jag struntade i att vara modig idag, så kan man inte alltid strunta i det. Jag var modig till slut, jag var modig för ungefär en timme sen när jag ringde hem till en vilt främmade familj. Och träffade sen delar av familjen. Men det är en annan historia.
I taket lyser stjärnorna heter boken.
Och korpenmatchen vann vi med 2-0 och på onsdag är det sista matchen och vi leder serien med en poäng och vi måste vinna och jag måste stå i mål och jag måste vara bra. Jag är lite rädd.
Rädd för livet i allmänhet. Det är skört.
Har ungefär 50 sidor kvar nu. Och som jag har gråtit. Det är befriande att gråta, och det är därför jag lånar böcker som jag vet är sorgliga. Det är min väg till tårar. Tårar som i annat fall aldrig kommer. Som stannar inuti och blir kalla och hårda. Jag vill inte vara kall och hård. Då läser jag sorgliga saker tills kudden är alldeles blöt och mina ögon är röda av gråt. Jag undrar varför tårarna gör ögonen röda? Är de allergiska måntro? Det spelar egentligen ingen roll. Jag trivs med att gråta över saker som handlar om någon annan. Gråta över saker som jag kan välja att strunta i om de blir för jobbiga.
Så ser inte verkligheten ut. Det är nog tur. I verkligheten kan man inte strunta i jobbiga saker. Trots att jag struntade i att vara modig idag, så kan man inte alltid strunta i det. Jag var modig till slut, jag var modig för ungefär en timme sen när jag ringde hem till en vilt främmade familj. Och träffade sen delar av familjen. Men det är en annan historia.
I taket lyser stjärnorna heter boken.
Och korpenmatchen vann vi med 2-0 och på onsdag är det sista matchen och vi leder serien med en poäng och vi måste vinna och jag måste stå i mål och jag måste vara bra. Jag är lite rädd.
Rädd för livet i allmänhet. Det är skört.
Kommentarer
Postat av: Bea
Gud vad det här är sjukt! Det är min favoritbok! Helt ärligt. Jag gråter varje gång jag läser den, och då har jag läst jagvetintehurmångagånger sen jag gick i sjuan. Läser den väldigt ofta. Blir tårögd bara jag ser dig skriva om den. Den är så fin. De har filmatiserat den nu, jag ska inte se filmen.
Trackback