Dit du vill

Igår spenderades ute på Lidingö för att heja på min bror och några fler av de 18 000 andra som sprang Lidingöloppet. Vid varje mellantid som mamma fick rapporterad till sin mobil blev vi chockade och undrade när han skulle ta slut. Han sprang ju så fort. Men han tog inte slut, och sprang tre mil på två timmar och femtio minuter. Väldigt bra.

Vi åt middag hos Stefan och Karin också, och innan vi skulle gå fick jag en påse godis från Norge. Världens sötaste godis! Laban heter det, och det är små gelegubbar i olika färger. På baksidan står följande (fritt översatt av mig från norska till svenska):

Släpp ut oss!
Det är bara en sak som är lite tråkig med att vara en Laban Seggubbe, och det är väntetiden inuti påsen - innan de släpps ut i världen. Det är nämligen här ute de ter sig allra bäst. Därför ligger de nu och väntar på ljudet av att påsen öppnas, förväntansfulla på att festen kan börja på allvar. Bli inte förvånad om du hör lite dämpat jubel när det sker. För en Seggubbe är lek och stoj meningen med livet, och då är det inte konstigt att de helst vill börja festligheterna i en godisskål så fort som möjligt!

Nästan så att man inte vill äta upp dem.. =/

Nu bär det av ut mot Huddinge. Vilse ska vi köra, sen ska vi plocka äpplen och leka med barn. Igår fick jag ansvar för lilla Assar, åtta månader. Hjälp vad söt. Idag blir det lite äldre barn tror jag. RIktigt gamla, säkert äldre än ett år ;D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback