Part of..?

Jag blir tokig på mina tankar. Jag försöker ibland inbilla mig att det inte stämmer, att det är mitt analyserande som får mig att tänka i de banorna. Men igår fick jag det liksom bekräftat, och det gjorde ont. Väldigt ont. Jag vet var jag har er nu och jag vet vad jag kan räkna med, och definitivt vad jag inte kan räkna med. Det som jag innan trott men inte vågat förstå, förstod jag igår. Alla gånger jag undrat, alla gånger jag önskat att jag inte var närvarande fick upprättelse. Tyvärr. Det skrämmer mig. Men det är inte er jag blir rädd för, det är mig själv. För det har alltid varit såhär. Och prick här ska jag sluta analysera. Punkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback