Rififikupp

Ligger i sängen och har MTV på i bakgrunden, där det för tillfället är någon sorts tävling mellan Robyn och September. De spelar varannan låt. Och helt ärligt; varje gång en låt med September kommer tänker jag 'var inte den här alldeles nyss?' De låter likadant. Allihopa. Sånt är synd. Jag tycker synd om artisten. Varför jag fortfarande lyssnar vet jag inte. Kanske mest i protest för att jag inte lyckats få tag på Emil Jensens nya skiva ännu. Och jag vet inte om jag orkar åka in till stan, en gång till. För att jag inte tittade i en viss skivbutik igår. Och finns den inte där är det kanske värt att åka till Pet Sounds på Skånegatan. Jag vill verkligen ha den. Jag känner ett starkt behov att höra en viss låt. Eller två låtar. Vi får se.

Annars var det synd att kvällen igår tog slut alldeles för tidigt för min del. Men jag fick ett sms och tänkte ringa när spelningen var klar, men det som tidigare fått mig att bara le och känna glädje, Dan och Filip på scenen, kunde nu inte ens få mig att lyssna ordentligt. Jag blev för orolig, jag kunde inte njuta av stunden. Men det lilla jag fick se var väldigt bra, de är såna energiknippen. Men jag tror ändå att jag gjorde det rätta, att vara en vän. Även om jag egentligen inte kan förändra så mycket. Herregud, det är så sjukt. Det gör mig så arg och jag vet inte var jag ska ta vägen. Och jag tycker så synd om dig. Sånt här borde inte få hända. Alls. Någonstans. Men du vet att jag är med dig. På din sida. Alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback