I want something good to die for

Idag insåg jag nog för första gången vad det egentligen är jag har gett mig in i.

Var på biblioteket och satt och läste i en bok om Nya Zeeland. En sån bok man läser i om man ska åka till ett nytt land. Där det står om upplevelser, kultur, klimat och allt sånt där. På framsidan var det en segelbåt i ett klarblått vatten, och i bakgrunden en strand med en bergsklippa. Ungefär hur jag tänkt mig att Nya Zeeland kommer se ut.

När jag läser om tips om hur man ska bete sig under den långa flygningen känner jag hur jag blir yr. Ont i magen, yrsel och torr i munnen.

Jag insåg vad jag gett mig in i. Jag insåg att det är lite läskigt, ändå.

Jag som försökt inbilla mig allt annat. Jag som låtit bli att tänka på det. På vad jag lämnar här hemma, på hur ensam jag antagligen kommer känna mig i början, på hur vilsen jag kommer vara, på hur ovan jag kommer vara att inte få prata svenska, på hur ovant allt kommer vara.

Idag insåg jag att jag är påväg ut på mitt livs äventyr.

Ensam.

Det skrämde mig.