Fred

Jag är så himla trött på alla tankar som cirkulerar i mitt huvud. Ända sen jag vet inte när har de varit där, varje dag, ibland fler, ibland färre, men alltid i bakgrunden. Antagligen från den dagen jag insåg att livet inte var vad jag blivit lurad att tro. Från den dagen som jag insåg att de två viktigaste personerna i mitt liv gick bakom ryggen på mig. Jag var nog elva eller tolv år. Jag har anteckningar från det. Sen den dagen har de här tankarna funnits, och varje år har jag tänkt att de nog snart försvinner. Att de försvinner när jag blir vuxen. Men jag är väl vuxen, eller? När försvinner de då? När jag åker till Australien? När jag flyr från dem?

Nej, de kommer inte försvinna i Australien. Jag försöker bara lura mig själv. Man kan inte fly från sig själv. Hur långt bort man än åker.

Det som det handlar om är vad Lars Winnerbäck sa i sitt Sommarprogram i somras. Att sluta fred med sig själv. Jag har försökt en gång, men det gick inte så bra. Sen har jag inte försökt mer. Jag vågar inte. Jag vet inte vad jag är rädd för, men det är ju det här jag är trygg med. Jag vet hur jag fungerar när jag är såhär, även om jag inte trivs med det, så vet jag hur jag är. Jag är nog rädd att förändra det, och inte veta hur jag är längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback