I can't be with or without you

Idag är det lite mer positivt. Det är något som fortfarande ligger och gnager, jag vet prick vad det är, men det gör inte lika ont längre. Att dagen började med ett mail som inleddes på följande sätt gjorde att allt blev lite lättare: Hi,
I am so glad that you want to be Maja and Patrik's babysitter. We all liked you from the moment you arrived and I was really hoping that you wanted to come back.

En familj som bor i Vasastan, i en väldigt fräsch lägenhet, och mamman är från England. Därav språket. Därav både svenska och engelska när jag är där. Därav väldigt bra.

Jag drömmer så konstigt. Till exempel var jag imorse övertygad om att jag hade hittat mina långkalsonger, som är spårlöst försvunna. Men det hade jag bara drömt. Samma sak med en massa saker folk sagt och gjort. Jag vet helt ärligt inte vad som har hänt på riktigt, och vad som jag bara har drömt..

Nu ska jag nog ta bussen till Hagaparken och promenera lite. Jag insåg igår när jag vid kvart i fyra drog upp persiennerna att det fortfarande var ljust ute. Äntligen är vi påväg åt rätt håll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback