I want something good to die for

Jag har alltid haft lite svårt för extremreligiösa människor. Religiösa människor som är så insnöade att de inte märker av omvärlden, att de inte inser vad som sker och varför det sker. Som har åsikter hämtade från ett årtionde långt från detta, och inte kan öppna sig ens för en diskussion. Jag har absolut inget emot religiösa människor, jag har flera nära vänner som är troende, men det är när det går för långt som jag kan börja fundera.

Som påven.

Han har nu påstått att kondomer inte hjälper mot HIV och AIDS. Han säger att det enda som hjälper är vänskaplighet. Hur naivt är inte det? Hur korkat är det inte?! Det är, förlåt, fanimig medicinsk fakta. Om han vill tro att vänskap är vad som hjälper mot dessa allvarliga sjukdomar, kan han få göra det. Ingenting mig emot. Men att han säger det inför en hel värld, där AIDS är ett utbrett problem i stora delar. Jag förstår inte. Har ingen pratat med honom, har ingen berättat hur det faktiskt ligger till?

Detta gör mig rädd. Om han, som ändå borde vara en välinformerad man (har jag inbillat mig fram till ungefär nu) tror såhär, hur många andra gör det inte? Och hur många har han precis övertygat med sitt uttalande? Hur många kommer dö i AIDS, men ett tiotal vänliga själar runt sig som inte förstår ett dyft varför deras vän dog. De var ju snälla?

Om det här är hur världen ska hanteras, om det här är vad som ska exponeras ut till de sjuka och om det här är vad som en vuxen människa i västvärlden faktiskt tror, då vill inte jag vara med. Hur fan ska vi kunna få en bra och rättvis värld, om det på 2000-talet görs såna här uttalanden?