Det finns en stjärna som är din


Här sitter jag och är lite sentimental. Lyssnar på Thåström och tänker en massor. På personen jag förknippar hans röst med allra mest. På helgerna, dagarna och nätterna vi intensivt spenderat tillsammans. Skratt. Ironi. Och sen månader av tystnad, innan samma sak återlevs igen.

 

Men jag tänker även på annat. Eller, det är inga direkta tankar. Mer känslor som virvlar runt. Runt, runt, runt. Ända tills jag blir snurrig, och då virvlar det lite till. Så att jag måste lägga mig ner en stund. Det är känslor jag inte riktigt kan sätta ord på, för det virvlar för fort. Jag hinner inte sätta ord på en känsla, förrän den irrat iväg och ersatts av en annan. Jag hinner inte fånga dem. Men så tänker jag på vad Emil Jensen brukar säga. "Fånga inte ögonblicket. Ögonblicket dör i fångenskap". Och kanske är det därför det virvlar så mycket, det är alla ögonblick jag försökt fånga under den gångna veckan, som dör. Jag fångade ögonblicken, jag höll dem inom mig, men nu vill de ut igen. Det blev för trångt. Det blev för många ögonblick, för många känslor och för många ord att hålla reda på.

Nu håller de på att virvla sig ur min kropp. Snart ersätts de av andra ögonblick och känslor. Kanske är det vad jag är rädd för? Att det bästa av två världar inte ska få plats inuti mig. Att jag inte kommer kunna bära med mig minnet av det fina jag har här, tillsammans med de nya minnen jag kommer skapa på andra sidan jorden. Tänk om jag måste välja? Den dagen må komma, en dag när ett val måste göras. Men inte än, för nu är mitt val redan avgjort.

På söndag åker jag till andra sidan jorden för att uppfylla min dröm. Och jag är fan stolt över mig själv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback