Sista tisdagen
Avskeden avlöser varandra den här veckan, känns det som. Och det är väl inte så konstigt, egentligen. Åt lunch med pappa idag, och jag insåg verkligen att jag har stängt av. Stängt av vad känslor heter. Går omkring i något slags nonsens. Pappa berättade att han bestämt sig för att inte följa med till Arlanda, ändå. Han kommer och säger hejdå på lördag istället, och helt ärligt tycker jag att det känns skönt. Och han sa att det var för min skull, men mest för sin egen.
På torsdag kommer det första jobbiga avskedet. På fredag blir det antagligen dubbelt så jobbigt, eftersom det då är fler personer samtidigt. Men det känns fint att avsluta med en sista kväll på Treat och jukeboxen. Jag undrar om mitt känslomässiga läge har slagits på igen, när det blir dags att kramas. Antagligen har det det. Med kraft.
Jag har lekt med Pia idag. Det var inte så roligt. Hon vann nio matcher i rad i foosball. Man tycker ju kanske att hon borde låtit mig åka till Nya Zeeland med i alla fall en vinst, men icke.
Jag har dessutom provpackat mitt handbagage också! Det blev trångt. Men vafan, det ska det väl vara.