Kalas


Jag har haft en så fantastisk helg. Verkligen helt underbar. Den innehöll allt man kan önska sig; fint väder, musik (ukuleles, piano, gitarr), allsång, alkohol, massvis av god mat, bad, bilutflykt, nya bekantskaper, dans, kubb, övernattning, asgarv. Så mycket skratt och kärlek.

Jag var inbjuden till Ronja som jag träffade i nz, hon bor utanför Köping och hade tillsammans med sina tre syskon slagit på stort kalas och bjudit in alla de kände. Så där var jag, blev upphämtad på tågstationen av hennes syster som jag aldrig träffat, och sen hängde jag alltså på ett kalas en hel helg där jag från början kände en endaste person. När det var dags att åka hem på söndag kväll ville jag inte riktigt åka. Så många fina människor. Jag önskar att alla fick vara på ett så fint kalas.

Och jag blir så glad varje gång jag överträffar mig själv. Jag visste inte om jag ville åka först, jag bestämde mig på torsdagen i princip. Men jag måste kanske inse att jag kan nu, att jag kan föra mig i sociala sammanhang där jag inte känner någon, att jag kan få folk att skratta, att jag kan hålla konversationer med en och samma person i timmar utan att tappa bort mig eller vilja fly. Att jag kan ta plats och bjuda på mig själv, även tillsammans med folk som inte alls vet vem jag är. Kanske är det just därför. För att de inte vet hur jag varit förr, hur osäker och blyg jag brukade vara.

Och allt är tack vare Nya Zeeland. Jag har det där landet att tacka för mycket, må jag säga. Väldigt mycket. Antagligen för den person jag är idag. Jag är glad över vem jag är och att jag äntligen är så trygg i mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback